Ledare

Det är bra att landskapet gör vad man kan för att stärka demokratin, till exempel genom att göra valdeltagandet enklare. Men också de egna verksamheterna behöver omsorg och nytänkande.

Våga stärka självstyrelsen för en livskraftig demokrati

Att stärka demokratin kan göras på många sätt, och landskapet gör bra saker för att öka valdeltagandet. Men på det egna området, självstyrelsen, lunkar det mesta på som vanligt – trots att man ser problemen.

Publicerad

Ledarsidan

Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.

Den åländska demokratin mår bra, men lider samtidigt av låg tillit från väljarna till de folkvalda. Så summerar Rasmus Lindqvist, rättssakkunnig vid landskapsregeringen och ordförande för landskapets demokratiutvecklingsgrupp, läget för demokratin på Åland i Ålandstidningens ledarpodd.

I den grupp han leder handlar en hel del av jobbet om att försöka lyfta en siffra som är bekymmersam i sammanhanget – det låga valdeltagandet. Inför nästa års val har redan flera nyheter lanserats, kvällsöppna förhandsröstställen och förhandsröstning på Maxinge är två av dem. Rasmus Lindqvist lovar att flera ska presenteras före valet och att det kommer att bli enklare än någonsin att delta i valet 2027.

Det är goda nyheter. Om valdeltagandet blir för lågt riskerar valet att förlora sin legitimitet. Förhoppningsvis kommer det inte att dröja allt för länge innan också elektronisk röstning kan bli verklighet.

Men det är inte bara röstdeltagandet som är problematiskt. Tilliten till politiken är mycket låg, I Åsubs förtroendemätning 2022 angav lagtinget blott strax över 30 procent av de svarande att man hade förtroende för lagtinget medan 26 procent svarade att man hade mycket eller ganska litet förtroende för den lagstiftande församlingen. Än fler svarade att man hade lite förtroende för landskapsregeringen och de politiska partierna.

Från tid till annan förs det debatt kring denna förtroendekris, oftast i form av att politiker vill se en mer konstruktiv, samarbetsinriktad arbetsmiljö och en debatt utan de hårda angrepp som inte sällan syns i lagtinget. Och det är en orsak till problemet.

Det finns fler områden som borde få utrymme i debatten om varför väljarnas förtroende för politiken är så lågt. På senare år har debatten om lagtingsledamöternas, och landskapsregeringens ministrars, arvoden varit het. De stora ökningar som genomfördes för några år sedan, samtidigt som landskapets ekonomi haltar, stack i ögonen på många. Speciellt som de kraftiga höjningarna inte innebär någon större förändring i arbetssättet.

I debatten om vårbudgeten förra veckan konstaterade finans- och näringsutskottets ordförande John Holmberg (Lib) att den uråldriga arbetskalendern som lagtinget följer, där långa uppehåll i februari, april-maj, under sommaren och i oktober skapar problem i ärendehanteringen. Ingen ny fråga, exempelvis har den här ledarsidan återkommande påpekat att lagtinget borde jobba kontinuerligt under året, men gensvaret har varit litet från de folkvalda. Inte heller Holmberg fick någon respons, trots att han pekade på att viktiga ärenden som landskapets bokslut nu får ligga i månader i utskottet i väntan på behandling på grund av uppehållen. En modernisering är av nöd tvungen, och ett beslut om att förändra kalendern borde tas i god tid före nästa val.

Att våga diskutera hur självstyrelsen underhålls, inte bara hur självstyrelselagen ska förnyas, är vitkigt. Likaså att våga satsa på de viktigaste områdena i självstyrelseapparaten. Senast i måndagens tidning skriver civilminister Ingrid Zetterman (Lib) att lagen om penninginsamling ska uppdateras, att det varit på gång länge men att lagberedningen inte har haft resurser till det. Det är ett budskap vi hört många gånger. Att landskapsregeringens lagberedning, en oerhört väsentlig del för att landskapet ska kunna stifta de lagar som självstyrelsen ger det rätt att stifta, är underdimensionerad har blivit ett ständigt återkommande mantra. Och alla vet att det stämmer – men ingen tycks ha mod att lägga fram det radikala förslaget att förstärka lagberedningen så att den hinner med det som måste göras. Och lagar blir eftersatta.

Det finns många saker som undergräver förtroende, och detta är blott tre. Men arbetet att bygga förtroende för politiken på Åland borde ta sin början i att stärska självstyrelsen, själva kärnan för politikens viktighet. Ett modernt arbetande lagting med en landskapsregering där kärnverksamheten står stark är en bra utgångspunkt. För om inte ens politikerna värnan självstyrelsens grunder, varför ska då vi andra bry oss?

Det finns många saker som undergräver förtroende, och detta är blott tre. Men arbetet att bygga förtroende för politiken på Åland borde ta sin början i att stärska självstyrelsen, själva kärnan för politikens viktighet.

Jonas Bladh