Förändring kräver folklig förankring

Oppositionen har satt i system att såga varje reformförslag från regeringen. Är verkligen förslagen så illa beredda och dåligt underbyggda att de helt enkelt inte håller måttet?

Oppositionens kritik får inte bli ett självändamål, lika lite som att regeringspartierna systematiskt förkastar så gott som alla ändringsförslag från oppositionen. Oförmågan att hitta politiska lösningar är en delförklaring till att parlamentarismen haltar betänkligt på Åland.

Det här leder till att samhällsutvecklingen har stannat och att Åland släpar allt längre efter omvärlden inom centrala områden. En grundläggande orsak till detta är landskapspolitiken under årtionden följt devisen att inte investera i någonting nytt innan det man har fullständigt rasar ihop, då det inte längre går att laga eller lappa. Så är det till exempel med digitaliseringen och så är det med skärgårdstrafiken. Trots det ska över 40 år gamla fartyg elektrifieras för miljontals euro.

Den politiska obenägenheten att fortlöpande förnya viktiga samhällsfunktioner har lett till en jättelik samhällsskuld. Och nu ska skulden betalas på ett bräde. Men börsen är tom och Åland går back med 20-talet miljoner per år. Lösningen är att spara inom alla samhällsområden, vilket leder till kännbara nedskärningar i samhällsservicen. Detta är priset ålänningarna får betala för decennier av politisk dumsnålhet.

Vissa åtgärder känns desperata och saknar tillräcklig konsekvens- och finansanalys. Och framför allt folklig förankring. Det är ju helt begripligt att skärgårdsborna reagerar på drastiska förändringar i färjetrafiken. Om det i stället skett pö om pö hade reaktionerna säkert varit mindre.

Folklig förankring saknas även för satsningen på en jättelik vindkraftspark i Norrhavet. Att regeringen gång efter annan medger att kommunikationen till allmänheten och kommunerna kunde ha varit bättre hjälper föga. Skadan är redan skedd och spär på det politiska misstroendet.

Ytterligare ett exempel på dålig förankring bland allmänheten är Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda där politikerna stirrar sig blinda på målen och glömmer medlen – konkreta incitamenten för att göra ålänningarna delaktiga och motiverade att bidra. Samtidigt har lagtinget slagit fast att Åland ska nå sju utvecklingsmål senast 2030, det vill säga om tre och ett halv år. Här saknas politisk realism.

Medan politikerna tvistar om klimatskulden måste samhällsskulden betalas nu. Med tanke på att merparten av politikerna i lagtinget och regeringen suttit i flera perioder utan att ha lyckats vända skutan behövs nya krafter, personer med kompetens och visioner med förankring i folkmyllan. För att minimera tjänstemannastyre måste det ställas krav på ämneskompetens för ministeruppdragen. Tiden för en lagtingsledamot bör vara två perioder = åtta år. Därefter bör vederbörande ut och möta verkligheten under fyra år för att kunna kandidera på nytt. Börja här.