Ersättning vid trafikstörningar – men inte för alla

Är det verkligen rimligt – eller ens försvarbart – att organisera trafiken på ett sätt som aktivt försämrar resenärernas rättigheter och i praktiken lämnar dem utan skydd?

I dag har resenärer i skärgårdstrafiken i vissa fall rätt till ersättning vid inställda eller kraftigt försenade avgångar, till exempel för inkvartering (upp till 80 euro per natt i högst tre nätter) enligt EU:s passagerarrättigheter till sjöss.

Samtidigt har landskapsregeringen valt att tillämpa undantag i EU-förordning 1177/2010. Dessa undantag innebär bland annat att fartyg med en mycket liten besättning – högst tre personer – kan ställas utanför ersättningssystemet.

Konsekvensen blir att resenärer i praktiken behandlas olika beroende på vilket fartyg de råkar resa med. Vissa har rätt till ersättning vid störningar – andra står helt utan skydd.

För många är skärgårdstrafiken ingen valfri service. Den är en livsnerv. Den används för arbete, sjukvård, studier och vardagliga ärenden. Att då riskera att bli strandsatt utan någon som helst rätt till ersättning är inte bara orimligt – det undergräver också förtroendet för hela systemet.

EU-regler kan sätta en miniminivå, men de hindrar inte att man nationellt eller regionalt väljer att ge ett starkare skydd. Frågan är därför inte vad som är möjligt att göra – utan vad som är rimligt att acceptera.

Om skärgårdstrafiken ska fungera som den samhällsbärande funktion den är, måste också resenärernas rättigheter gälla alla – inte bara vissa.

Veronica Thörnroos (PÅ)

Lagtingsledamot