De enkla sanningarna

Albert Einstein menade att man ska göra saker så enkelt som möjligt, men inte enklare. Så tror jag det är med att sanningen också. Den enklaste sanningen är oftast sannare än alla andra försök att förklara verkligheten. Det här är en princip som ofta refereras till som Ockrams rakkniv – raka bort alla onödiga antaganden för att nå den enklaste förklaringen – den som ligger närmast en objektiv sanning. Ett ytterligare sätt att se på sanning är det från engelskan komna uttrycket; Om det ser ut som en anka, går som en anka och kvackar som en anka, så är det en anka!

Se där, tre principer för att förenkla vårt sökande efter sanningen. Men detta vårt sökande kan störas åtminstone på två sätt. Det första är människor som menar att man inte med absolut säkerhet kan hävda att den enklaste sanningen är absolut sann. Så är det förstås. Säkert kan det finnas en höna i världen som ser ut som en anka, går som en anka och kvackar som en anka. Men jag menar att det förstör vårt sökande efter sanning. Det är nästan alltid en anka om det verkar vara en sådan! Den andra orsaken till att någon inte vill kalla en sanning för sanning är att den inte passar det särintresse personen i fråga representerar och försvarar. I sådana fall finns det nästan inga gränser för vilka argument som kan komma i fråga, men då handlar det förstås egentligen inte om att söka sanning utan att just kämpa för särintresset.

Så vilka sanningar tycker jag att råder, fastän de inte omfattas i det allmänna samtalet. Ja, till exempel de här;

Finland som nation och dess beslutande organ tycker inte om Åland, med vår självstyrelse. Vi blir faktiskt behandlade som ett oönskat styvbarn. Man vill oss inte entydigt gott, man respekterar inte vår självstyrelse och vårt språk och man gör inga försök att använda Ålands särställning för landets bästa.

Ålands offentliga sektor är oresonligt överdimensionerad, och absolut ingen beslutsfattare är beredd att med kraft omorganisera och på riktigt rationalisera.

Skärgårdstrafiken är oresonligt dyr per capita och ändå inte skött så de flesta skärgårdsbos verkar vara nöjda.

Inom snart sagt alla verksamheter – såväl offentliga som privata – har administration och dokumentation ökat dramatiskt på bekostnad av den egentliga verksamheten.

Ålands beslutsfattare verkar helt sakna intresse av att på riktigt förenkla för människor att göra sina jobb, starta företag och leva sina liv. Vi har en unik möjlighet att i vårt lilla samhälle göra livet enklare och mindre reglerat, men ingen vill det. Förenkling fordrar ju inte en förenklingsmyndighet, snarare tvärtom.

Jag förstår på riktigt inte folks intresse för komplicerade och svåra lösningar. Människolivet är nu en gång för alla sådant att vi möter svårigheter och bekymmer på vägen. Vi behöver inte skapa dem genom lagar, bestämmelser och krav på uppföljning. Låt oss göra Åland till världens enklaste och lättaste plats att leva på, så sköter sig resten av sig självt. Glad, enkel sommar!