Men vad ska vi äta? Det kan väl vara den mest ställda frågan speciellt under sommaren och semestertider, då flera i familjen är hemma och det oftare än annars ska ordnas med måltider. Kylen behöver vara välfylld helst varje dag och frysen får gärna innehålla färdiga alternativ och glass.

Våra matkassar fyller vi med både det ena och det andra i butiken. Enligt Svenska Yles artikelserie kring familjers mat- och måltidsvanor som nyligen publicerats var det sensationellt att hitta apelsiner att köpa i butikerna på 1950-talet. Det låter ju som att det är evigheter ifrån vår vardag nu? Men tänk, det är bara drygt 70 år sedan samhället såg ut på det viset.

Mycket har hänt inom livsmedelsindustrin och handeln sedan dess. I dag är det ett fåtal globala storbolag (bland andra Nestlé, Unilever och bankerna) som äger de flesta av fabrikerna och i princip alla kända varumärken. Förutom förstås lokalt mathantverk med egna kedjor av producent–förädlare/försäljare–konsument, men de är ju en minimal del i det stora sammanhanget.

Det är på sin plats att man kan få känna sig lite lurad. För det spelar sällan någon roll om du köper det ena eller det andra märket av något kex – de kommer ändå innehålla ungefär samma smörja och de kommer från en storindustri som knappast bryr sig om annat än att producera så billigt som möjligt för att få ut så mycket vinst som möjligt. Oavsett vad reklamen på produkten hävdar.

När vi plockar våra kundvagnar och korgar fulla av färggranna inplastade förpackningar har vi lastat en illusion full av mångfald – när vi egentligen underhåller en allt större enfald. Två raser av hönor dominerar på världsmarknaden, bara två–tre raser av kor förser oss med det mesta av mjölken och bara fem(!) grödor står för hela två tredjedelar av världens alla kalorier: majs, ris, vete, soja och socker. Det mesta vi äter globalt är alltså en variant av dessa få råvaror (Rundgren & Meyer von Bremen, 2023).

En sommarkväll skojade vi om att bollglassen i våffla egentligen var barnens kvällsmål av flingor med mjölk. I princip är det ju det också, bara i ett annat format. Hade det inte varit så processat och fullt av tillsatser och socker, hade jag inte alls funderat på om det var bra eller dåligt med vare sig det ena eller det andra.

Om det är något man kan säga säkert kring kostrekommendationer och forskningen kring vårt ätande och hälsan, så är det att det inte finns en lösning som passar alla. För vissa är det bra att äta mindre kött (men för många är det bra och nödvändig mat), och för de flesta är det bra om vi kan undvika för mycket socker och olika tillsatser i allmänhet. Känner du efter vad som är bra för dig och ditt mående?

Det är mycket synlighet just nu om klimatförändringarna, förlusten av biologisk mångfald och att vi måste göra något. Jordbruket utmålas ofta som skyldigt och det förväntas att bönderna ska förändras. Men de åländska bönderna har väldigt lite makt i sammanhanget, eftersom priserna styrs av marknaden och mycket av regleringen sker i Helsingfors och Bryssel där lokala förhållanden sällan ryms med i beslutshierarkin. Jordbruket som bransch är hårt reglerad redan och pressen utifrån ökar ständigt, med resultatet att fler och fler gårdar ger upp och avvecklas.

De äldre verkar ha gett upp och förväntar sig att ”Generation-Greta” ska stå upp och förändra allt. Medelålders- och småbarnsgenerationen är för stressade av livet för att hinna göra annat än att ibland konstatera att världen är på väg helt åt helvete. Många mår allt sämre både fysiskt och psykiskt och medicineringen ökar bland hela befolkningen, det kan vi ständigt läsa om i nyhetsflödet.

Det vi äter är förmodligen en större orsak till problem än vi tror. Vem ska rädda oss? För naturen behöver ingen räddning, den kommer alltid att kunna överleva. Det är människan som behöver hjälp.

Svaret är lika enkelt som det är svårt: du, du ska rädda dig själv. Förändringen börjar med dig. Om du vill hjälpa jordbruket och miljön lokalt – köp lokalt så stannar pengarna lokalt. Om du inte vet hur man handlar och lagar mat från grunden, be om hjälp eller ta reda på. En kompis, grannen eller någon äldre är troligen mycket roligare och kunnigare än Google. Jag lovar att det är bättre i längden att äta riktig mat. Maten och måltiderna borde vara en njutning, en stund när vi hinner umgås med varandra. Det är vi, människorna, som har makten om maten – men bara när vi använder den väl.