Lantrådskandidat Katrin Sjögren presenterade förra veckan sin regering bestående av Liberalerna, Centern och Socialdemokraterna.

Till liberala ministrar föreslår hon Ingrid Zetterman som kansliminister och Mats Perämaa som finansminister.

Ålandstidningen har pratat med flera medlemmar i Liberalerna och det framkommer att det finns en hel del missnöje mot utnämningarna. Detta med tanke på att Mats Perämaa inte kandiderade i det senaste valet och inte blev invald i det föregående och att Ingrid Zetterman fick minst röster av de invalda nio liberalerna i lagtinget.

Katrin Sjögren känner inte till något missnöje.

– Det är inte något som någon sagt till mig direkt. Det där tycker jag är rena rama tramset.

Du ser inte att de som fått mest väljarstöd ska få bli ministrar?

– Vad jag känner till så är det externa som har åsikter om hur vi tillsätter ministrar, men det är en intern fråga för Liberalerna.

Men det är också Liberaler som säger att ministerutnämningarna inte motsvarar vad väljarna vill.

– Det är en helt onödig kritik. Röstetalet är en faktor, men också erfarenhet och bakgrund och vilken ministerpost man ska tillträda. Det handlar om en helhetsbedömning. Jag tror det blir utmärkt med Mats och Ingrid som ministrar.

Spelar det ingen roll vad väljarna säger? Fanns det aldrig någon diskussion om att de med mer röster skulle få bli ministrar?

– Jo, det fanns en diskussion om ministerposterna. Och det fanns väldigt olika åsikter om vem som skulle kunna tillträda. Det är naturligt att det finns sådana som tycker om slutresultatet och sådana som inte gör det. Det handlar om att fatta beslut som man tror är bra för helheten och ett sådant beslut har vi fattat nu.

Står hela lagtingsgruppen bakom Ingrid Zetterman och Mats Perämaa?

– Ja.

Fanns det fler i lagtingsgruppen som ville bli ministrar?

– Det fanns intresse för flera poster. Jag har sagt att jag skulle kunna tillsätta en hel regering med bara liberala ministrar.

Frågan finns också om du favoriserar Ingrid Zetterman på något vis oberoende vad väljarna tycker?

– Vad är det här för frågor?

Det är relevanta frågor som ställs bland de kritiska, varför de som fick en hel del mer röster än Ingrid inte fick bli ministrar.

– När jag blev minister hade jag inte mest med röster. Det är bara en faktor när man tillsätter ministrar. Ingrid blev invald på helt egna meriter. Hon har varit stadsstyrelsens ordförande, lagtingsgruppens gruppledare och suttit i självstyrelsepolitiska nämnden och tillträder sin tredje mandatperiod som ledamot av Ålands lagting, så det var ett helt naturligt val. Det var också en diskussion i lagtingsgruppen. Det är inte jag som sitter och bestämmer. Lagtingsgruppen är ett kollegium som fattar ett beslut efter diskussioner där man vägt för- och nackdelar mot varandra.

Det finns också kritik om att John Wrede som hamnade på ersättarplats, inte kom in för att man tog in en extern.

– Det där kan man vända och vrida på. Man har valt externa ministrar tidigare, inte bara Liberalerna. Det har tvärtom varit en diskussion att man faktiskt ska ha externa ministrar. Det handlar om helhetsgrepp, och hur man ska få ett lag att fungera.