Det är sommar och både människor och huggormar rör sig i naturen. Båda parter gör nog det mesta för att undvika varandra, men ibland är olyckan framme. Om man har oturen att bli biten av en huggorm är det enligt Heidi Sanders, läkare vid akuten, viktigt att försöka behålla lugnet och undvika onödiga rörelser för att förhindra att giftet sprider sig.

Symtomen kan dröja några timmar, så man rekommenderas söka vård oavsett hur man mår. Personen kollas sedan upp av sjukvårdspersonal, vilket i de allra flesta fall sker på akutmottagningen.

– Om möjligt bör man transporteras dit passivt i sittande eller liggande ställning, det vill säga att patienten inte går själv. Vid bett i arm, fot eller ben bör man helst hålla kroppsdelen i högläge.

Ganska ofta, men inte alltid, går det att se ett bettmärke, säger Heidi Sanders. Eftersom det kan uppstå en svullnad efter huggormsbett ska ringar, skor och annat som annars riskerar att fastna avlägsnas. Lämna sedan bettet i fred – försök till exempel inte suga ut giftet.

Huggormens gift medför ofta smärta, som det går bra att ta Paracetamol mot.

– Däremot bör man inte ta Burana eller andra typer av inflammationsdämpande värktabletter.

Ofta lindriga symtom

Omkring 75 procent av patienterna får lokala symtom. Förutom smärta kan det röra sig om svullnad, missfärgningar, blåsor och domningar. I runt 25 procent av fallen uppstår mer allmänna symtom som yrsel, buksmärta eller kräkningar. Det finns också allvarligare fall där intensivvård behövs, men det är mindre vanligt. Dödsfall efter huggormsbett är ytterst sällsynta i Sverige och Finland.

Att vissa huggormsbitna personer blir sjukare än andra kan bero på flera faktorer. Dels hur mycket gift som överförts (vissa bett är så kallade ”torrbett”), dels på var bettet sitter – att bli biten i ansiktet, halsen eller bålen är till exempel ofta värre än om ormen siktat in sig på foten.

– Barn, gravida och äldre är också känsligare, de har generellt mindre marginaler vid akut sjukdom och i just de patientgrupperna brukar vi ha lite extra koll.

Kortisonpreparat

Vid ett konstaterat huggormsbett gör akutpersonalen en helhetsbedömning av situationen. Som nämnts ovan kan symtomen dröja och därför behöver patienten ofta observeras på sjukhus.

Motgift finns, men det ges inte till alla.

– Det som avgör är hur allvarlig reaktionen på huggormsgiftet är. Har man en lindrig och enbart lokal reaktion behövs inte motgiftet, men vid en mer spridd lokal reaktion eller en allmän reaktion i kroppen används det.

Många ålänningar har receptfria läkemedel som till exempel Kyypakkaus hemma. I allmänt tal kallas dessa ofta för ormserum, men Heidi Sanders understryker att det inte rör sig om serum.

– De är kortisonpreparat som inte påverkar själva giftet från huggormen, även om de kan minska svullnaden och den lokala reaktionen. Det saknas vetenskapliga bevis för användningen av dem, men det är inte heller skadligt att ta dem. Man bör söka vård oavsett om man använder receptfria läkemedel eller inte.

Inte fridlyst

På Åland är huggormen inte fridlyst, men i övriga landet är den sedan den 1 juni i år en skyddad art. Då trädde nämligen en ny naturskyddslag i kraft, med bestämmelser som gör det förbjudet att döda, fånga eller störa huggormar. Undantaget är om ormen finns på en gårdsplan eller på annat sätt utgör en fara för människor och djur – i det fallet ska huggormen i första hand flyttas.

Åland har dock egen lagstiftningsbehörighet och den åländska naturvårdsförordningen har inte uppdaterats sedan början av 2000-talet.