För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Förra veckan höll Nordiska rådet session i Helsingfors. I media har vi fått veta att Ålands delegation reste till huvudstaden med en tydlig taktik. Syftet med taktiken kan man ana sig till. Ålands delegation ville konfrontera Finlands regering om den misslyckade revisionen av självstyrelselagen inför en samling nordiska parlamentariker.
Den åländska delegationens ordförande Sandra Listerby säger att taktiken funkade bra.
För en tidningsläsare som jag är det inte helt klart vad som funkade. Skulle gärna vilja veta mera om den saken. En annan fråga i sammanhanget är vad Ålands delegation väntar sig att deras agerande ska leda till. Finns det ett konkret mål man vill uppnå eller var det som funkade bra en enstaka isolerad händelse utan fortsättning.
Vid sidan av revisionen av självstyrelselagen upptogs sessionen av en diskussion om de självstyrande områdenas möjligheter att uppnå fullt medlemskap i det nordiska samarbetet. Ålands delegation stöder Grönlands och Färöarnas propåer på fullt medlemskap, men vad vill Ålands delegationen för Ålands del? Förs det inom lagtinget någon diskussion om detta och har självstyrelsepolitiska nämnden fattat något beslut i denna fråga?
Det kan vara fel men jag uppfattar att Åland här kör dubbla spår. Man stöder Grönland och Färöarna men är för egen del skeptisk eftersom uppdraget skulle kräva stora resurser. Personligen tycker jag att man ska gå all in. Ett fullt medlemskap kräver knappast att man ska vara med överallt men det ger fulla möjligheter att välja de politikområden och frågor som är viktiga för Åland. Med ett fullt medlemskap har man inte stängt några dörrar utan tvärtom skapat alla tänkbara möjligheter inför framtiden.
Ålandstidningen
Med ett fullt medlemskap skulle Åland vara likvärdigt med Finland vilket skulle stärka Ålands självbestämmanderätt i nordiska frågor samt ge Åland förutsättningar att utveckla självstyrelsen. Att göra Åland i högre grad självständigt i en nordisk kontext kunde ge en vitamininjektion till självstyrelsen. Just nu lider självstyrelsen av anemi. Vi behöver en politiskt mera kreativ diskussion om självstyrelsen än den tunga juridiska barlast vi nu dras med. Vad vill vi med självstyrelsen 2026 och fram till 2040 och efter det?
Jag vill se mera satsningar på kultur som når ut i Norden, aktiva händelser för att öka det internationella intresset för Ålands demilitarisering och neutralisering samt en radikal politik för att grön omställning som andra i Norden skulle avundas. Det är frågor vi kan driva med ett fullt medlemskap i Nordiska rådet.
