Bra med plus – men låt inte champagnekorkarna flyga

Landskapet Åland har under lång tid haft det kärvt ekonomiskt. Budget efter budget har lagts med olika grader av underskott, likviditeten har blivit sämre år för år och finansminister efter finansminister har talat om behovet av åtstramningar. 

Samtidigt har landskapet haft tur. Under flera år har intäkterna legat på osedvanligt höga nivåer, tack vare en rad orsaker. Först handlade det om engångseffekter i bytet från det gamla systemet för beräkningen av Ålands finansiering till det nya som gav många miljoner extra. Sedan vann Åland lottovinster tack vare åtgärder som den finska regeringen gjorde i sin egen bokföring, inget som hade med Åland att göra men som gav miljoner till landskapet. Och nu gör framför allt ett bolags enormt starka resultat att intäkterna för 2027 beräknas nästan tangera årets rekordintäkter.

Men landskapsregeringen (LR) gör rätt i att inte poppa champagnekorkar och fira att man nått målet om en budget i balans fyra år före utsatt mål. De höga intäkterna är sköra och hänger som sagt på väldigt få företags fortsatta framgångar.

Däremot kan LR slå sig, åtminstone lite lätt, för bröstet av en annan anledning: den katastrofala utvecklingen av kostnaderna i landskapet tycks ha brutits. Vid presentationen av budgeten i fredags visade finansminister Mats Perämaa (Lib) ett diagram över de senaste årens utgiftsökningar. Om inte den brant uppåtgående utgiftskurvan brutits hade landskapet haft 25 miljoner mer i utgifter än vad man nu prognostiserar.

Problemet som nu riskerar att uppstå är att våra folkvalda lockas av att titta på sista raden och tänka på valet nästa år. Ett plus kan låta som att det finns pengar att spendera – inte minst eftersom löften om guld och gröna skogar brukar locka enkla röster. Men läget är som sagt skört, och landskapet behöver fortfarande föra en rejält återhållsam politik. Oljepriset visar svårigheterna – skärgårdstrafiken blir flera miljoner dyrare på grund av Trumps krig i Iran – och höstens debatt om inbesparingarna inom ÅHS visar på svårigheten i att spara i det offentliga.

Just ÅHS är LR:s största huvudvärk. Sjukvården står för en stor del av den stora kostnadsökningen. Mellan budgeten för 2020 och budgetförslaget för 2027 har utgifterna för ÅHS ökat med över 30 procent, från cirka 95 miljoner euro till 124. Då ska vi komma ihåg att landskapets budget i sin helhet omfattar cirka 380 miljoner – var tredje euro som landskapet betalar går till sjukvården. Därför är det avgörande att få kontroll på kostnadsutvecklingen inom ÅHS.

Landskapsregeringen har givit vika för kritiken mot inbesparingarna i höst och givit ÅHS mer pengar för att få ”andrum” i förändringsarbetet, men förr hellre än senare måste ÅHS hitta ett nytt, mer kostnadseffektivt sätt att utföra sin viktiga uppgift.

Landskapsregeringen levererar ett rätt tråkigt budgetförslag utan större reformer. Det är bra. Åland har inte råd med något valfläsk under 2027. Tvärt om måste den inslagna linjen fortsätta gälla både nästa år – och efter valet. Efter att flera regeringar i rad misslyckats med, eller underlåtit, att genomföra nödvändiga åtgärder för att stoppa den skenande kostnadsutvecklingen i landskapet i allmänhet och ÅHS i synnerhet har den sittande och följande regeringar fortfarande ett jobb att göra.

Åland kan inte förlita sig på att turen med extraordinärt stora inkomster kommer att hålla i sig.