Förhoppningarna om det globala samtalet som för främlingar samman var stora när Facebook och de andra stora sociala medieplattformarna revolutionerade sättet vi kommunicerar på.
Plötsligt hade alla uppkopplade människor möjligheten att, åtminstone i teorin, nå hela världen med sina ord.
Som bekant grusades dessa idealistiska drömmar när bolagen i snöd profithunger vägrade att ta publicistiskt ansvar, utan tvärtom riggade systemen att premiera hat och lögner. Den typen av inlägg skapar störst engagemang och lockar flest användare att sälja till annonsörerna som är bolagens verkliga kunder.
Initialt vägrade mediebolagen att ens erkänna problemen och de vägrade att lämna ut identiteten på uppenbara hatspridare. Motvilligt gick de med på att utöka egengranskningen av anmält material, något som sköts av externa underleverantörer som anställer underbetalda människor under fruktansvärda förhållanden där de dagligen tvingas granska timmar av sexuella övergrepp, våld och mord som skrämmande många av Facebooks avsändare delar med sig av –varje dag. (Se till exempel reportaget i nättidningen The Verge: ”A sweatshop in America”.
Yttrandefrihet är inte detsamma som att få säga vad som helst utan konsekvenser. I det analoga samhället, alltså i verkliga världen utanför internet, har vi sedan länge varit överens om att förbjuda förtal och hot. Men den snabba tekniska utvecklingen har kört om juridiken genom att skapa nya och i lagtexten oförutsedda möjligheter.
Glädjande nog börjar rättssamhället flytta fram sina positioner. I Sverige har för första gången administratören av en Facebooksida dömts vara juridiskt ansvarig för hatkommentarer som han låtit andra skriva på hans Facebooksida. Mannen administrerade Facebook-gruppen ”Stå upp för Sverige”, med drygt 162.000 medlemmar, och fälls för brott enligt lagen om elektroniska anslagstavlor. Han döms till villkorligt fängelse och böter
I sammandrag säger lagen att den som tillhandahåller tjänsten, i detta fallet Facebook-gruppen, ska ta bort innehåll om det uppenbart kan anses vara olaga hot eller hets mot folkgrupp. Tingsrätten anser att samtliga kommentarer ”helt klart har överskridit gränserna för en saklig och kritisk diskussion och därmed utgjort hets mot folkgrupp” samt att ”detta varit uppenbart”.
Mannen har själv nekat till brott och hävdar att han inte kan hållas ansvarig för vad de andra medlemmarna har skrivit. Enligt domstolen är det inte visat att mannen faktiskt har sett de avsedda meddelandena. Han har dock hållit sig ”medvetet okunnig om dessa”. Hans underlåtenhet har därmed varit grovt oaktsam. Eftersom det inte är fråga om ringa fall kan mannen inte undgå ansvar för brott, enligt tingsrätten.
Juridiska experter bedömer att detta principiellt så viktiga ställningstagande kommer att få stor betydelse för den juridiska debatten även i andra länder.
Och i går kom nyheten att Frankrike fått Facebook att gå med på att lämna ut namnen på hatspridare, till franska domstolar.
Beslutet är unikt eftersom det handlar om att lämna ut namnen och inte bara ip-adresserna till domstolar. Tidigare har Facebook vägrat röja identiteter såvida det inte rört sig om terrorism och hot om våld.
I det franska parlamentet diskuteras ett förslag om att tvinga företag att betala upp mot fyra procent av sin globala omsättning om de inte gör tillräckligt mycket för att stävja och ta bort hatfulla inlägg på sina plattformar.

Petter Lobråten