Det tog inte länge efter de första bilderna på den brinnande katedralen Notre Dame i Paris, innan de första konspirationsteorierna börja bubbla upp i nätets dypölar.
Händelsen är som skräddarsydd för trollfabrikernas propagandamakare: Monumental, starkt känslomässig och symbolladdad. Teorierna om attentat och religionskrig pumpades ut och nyttiga idioter delade snabbt och förde vidare inom sina nätverk.
Just nu sprids ett suddigt foto på katedralen just före branden, där man i bakgrunden ser en liten figur som konspirationsteoretikerna är övertygade om är pyromanen. Det syns på hans suspekta hållning hävdar de ...
Det här vulgära beteendet är inte värdigt minnet av en byggnad av Notre Dames kaliber. Alla som har besökt katedralen, oavsett hur troende eller icketroende man är, kan vittna om den monumentala byggnadens värdighet. Man känner sig både liten inför det storslagna och stolt över att vara en del av en mänsklighet som kan bygga sådana här saker. Det har inget med olika kulturers olika storheter att göra. Notre Dames spetsbågiga gotiska stil är ett fint exempel på inspiration från den arabiska arkitekturen.
Debatten rasar om de hundratals europeiska IS-terroristernas barn som nu sitter fast i fångläger i Syrien och irakiska Kurdistan. De dör i väntan på att deras föräldrars hemländers regeringar ska bestämma sig för att hjälpa barnen hem till tryggheten. Deras vuxna föräldrar gjorde sina kriminella och ofta hjärntvättade val och får stå sina kast. Men att inte ta hand om barnen som är helt oskyldiga är ett misstag av historiska proportioner som kommer att fläcka vår tid för alltid.
Regeringarna tvår sina händer och skyller på juridiska hinder och säkerhetsrisker för räddningspersonalen. Vilket bara är undanflykter. I själva verket är politikerna rädda för att stöta sig med skräniga avgrundspopulister som vill lämna barnen att dö för sina föräldrars synder.
Vi människor har ett inneboende behov av att tro på något utöver oss själva. Förmågan att skapa gemensamma myter att samlas kring har gjort oss till planetens härskare och låtit oss utföra underverk som att bygga katedraler som Notre Dame på 1100-talet.
Myternas makt betyder också att vi lyckas samla arméer kring ren galenskap om exempelvis terrorsekten IS gjorde, och locka människor att lämna sin trygga vardag för att dra i krig och utsätta sina barn för skräck och död.
Låt oss därför använda stilla veckan till att ta paus från myter och nätdebatterandet ett par dagar, lugna ned andningen och sänka blodtrycket. Låt oss logga ut från Facebook och twitter och ägna en stund åt stilla begrundan över vad vi egentligen tycker och framför allt varför vi tycker som vi gör.
Och ta hem barnen.
Nu.
Glad påsk!
Petter Lobråten