Nej, så här behandlar man inte Åland!

Grundlagsutskottets utlåtande att lämna Åland utanför när Finland beslutar om skatteintäkterna för havsbaserad vindkraft i landets ekonomiska zon är bara besynnerligt och helt igenom fel. Antingen är Åland en del av landet Finland eller så är Åland inte det. Så här får Åland bara inte hanteras.

Enligt förslaget från den finländska regeringen ska 20 procent av fastighetsskatten från havsbaserad vindkraft i Finlands ekonomiska zon gå till de kustkommuner som ligger närmast projekten. Grunden är tydlig och välformulerad: om det finns verksamheten nära dig och det påverkar din region, ska en del av intäkterna också komma tillbaka till dig. Ett sunt förhållningssätt. Men det ska nu tydligen inte gälla ålänningar.

Åländska kommuner i samma läge ska således inte få ta del av pengarna. Ut flög likabehandlingen och vi kan direkt prata om diskriminering av Åland och ålänningar.

Riksdagsledamot Mats Löfström säger i gårdagens Ålandstidning att hela lagförslaget är exceptionellt konstigt och att han inte varit med om något liknande. Förslaget försätter Åland i en mycket konstig situation där Åland å ena sidan inte har behörighet samtidigt som utskottet anser att riksdagen inte kan stifta lagar som berör åländska kommuner. 

Lantrådet Katrin Sjögren (Lib) delar riksdagsledamotens åsikt och kallar beslutet helt obegripligt. 

Att utskottet går denna väg är besynnerligt då de ska se till laglighet och inte bedriva politik. Inte minst blir det underligt då Löfströms avvikande åsikt i frågan bygger på expertutlåtanden av såväl professor Olli Mäenpää som justitieråden Gustav Bygglin och Sten Palmgren, som pekar på behovet av likabehandling och klara besked om Ålands behörighet.

Lyfter vi blicken och ser på helheten är det tydligt att Åland står inför ett betydligt större problem. För hur vi än vrider och vänder på detta är sakfrågan bara ett symtom på något större; frågan om vilken roll Åland som autonomi ska ha inom landet Finlands gränser. Men även vilken den finländska statsmaktens egentliga syn på Åland är och hur vill man vara med och bidra till självstyrelsens utveckling? 

För grundlagutskottets syn på den här lagstiftningen är bara ytterligare ett område där Åland inte får sin röst hörd. En snabb genomgång av de senaste årens lagstiftningsprocesser visar  att konfliktytorna mellan Helsingfors och Åland blir allt fler och allt mer av en graverande art. Här kan som exempel nämnas förslaget till ny självstyrelselag som trots allt går stick i stäv med den uttalade åländska viljan, förslaget till ny beredskapslag som leder till rättsliga vakuum på Åland och som direkt hotar individens säkerhet och inte minst fördelningen av utsläppsrätter som hotar Ålands möjligheter att klara omställningen.

Situationen är allvarlig och även om gemene ålänning har svårt att omfatta problematiken då den många gånger är av juridisk art så påverkar det oss alla och det påverkar även vår vardag.

Därför skulle det vara mer än behövligt att den finländska statsmakten med statsminister Petteri Orpo (Saml.) i spetsen på allvar redogör för sin syn på Åland och den åländska autonomin. Vad vill man med Åland? För oavsett vilken politiker eller tjänsteman man pratar med på Åland så har ingen svar på den frågan. Det är oroväckande och hotar det åländska samhällets möjligheter att utvecklas.

Nu hoppas Löfström att frågan om fördelning av skatteintäkterna från havsbaserad vindkraft ska kunna tas upp i den pågående revideringen av självstyrelselagen. Det är i ärlighetens namn ett försök att greppa efter ett halmstrå. I stället behöver de åländska politikerna samla sig och fundera över vilka instrument man har för att utöva påtryckningar på den finländska statsmakten. För det måste bli ett slut på att hantera ålänningar som en andra klassens medborgare.