När lantrådet Veronica Thörnroos (C) tog taktpinnen i höstas var det en blandad skara musiker hon hade till förfogande i sitt åttamannaband kallat LR. Flera av dem helt nya på sina instrument, andra gamla veteraner som både lirar på gehör och med förbundna ögon och som glänser som mest när de får improvisera sina solon, och så att säga, slipper spela andrafiolen.
Någon stämma var svår att fylla, men det löste sig till sist och fler än en i publiken var nog spänd på att höra om orkestern skulle spela samstämmigt eller inte efter en tids repeterande. Vissa av orkesterns sektioner verkade vid en första anblick nämligen inte alls passa ihop. Ouvertyren, med sin presentation av de olika melodierna som senare i föreställningen framförs i sin helhet, väckte också fler frågor än svar.
Under coronavåren verkar dock majoriteten av musikerna ha dykt djupt ner i orkesterdiket, de har varken hörts eller synts i någon högre grad. Kanske sitter de på kammaren med sitt egna musicerande, kanske har de fullt upp med att tonsätta nya stycken som kommer att få de mest hårdnackade kritikerna att falla till föga, men det är svårt att veta. Särskilt många visionära symfonier har i alla fall inte släppts på sistone.
Dirigenten har stått ensam kvar på scen, enligt egen utsago för att hon är den enda som haft den totala bilden. Nu är det i stället tusentals ålänningar som sitter bänkade och följer hennes minsta rörelse. Dirigenten har skött uppgiften med den äran, oförtröttligt har hon svarat på publikens frågor om än det ena, än det andra. Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad.
En lätt uppgift kan hon sannerligen inte ha, med en mäktig blåvit orkesterchef som både gett luddiga direktiv och måhända även lånat taktpinnen utan att fråga först.
Vi lever just nu i en sällsam tid, alla har förståelse för att mycket fått läggas åt sidan under pandemins inledande fas och att krutet satsats på krisåtgärder – att få det praktiska att gå ihop och att säkra befolkningens hälsa. Men samtidigt går vardagen, med diverse utmaningar som inte är direkt coronarelaterade, vidare. Vid en presskonferens för en månad sedan sades att ministrarna gått från 80 procent coronarelaterade frågor och 20 procent fokus på ”det vanliga arbetet”, till en fördelning på 50-50.
Det vore viktigt att man snart kan presentera åtminstone en färdriktning i en rad för Åland viktiga utvecklings- och framtidsfrågor. Här är några exempel:
Att bygga tunneln till Föglö lovade fler än ett parti i valrörelsen. Varför har det inte satts igång en utredning än?
Hur ska hållbarhetsarbetet prioriteras när det ställs mot behovet av tillväxt? En fråga som verkligen sätter fingret på konflikten mellan hållbarhet och tillväxt är den nya vattenlagen, som kan riskera hela fiskodlingen. När presenteras lagförslaget?
Lever kommunreformen, när ska landskapsregeringen i så fall komma med ett tydligt ställningstagande och ett nytt lagförslag? Kommunerna ska ju ha sina samgångsavtal klara redan nästa år.
Vad vill landskapsregeringen satsa på för att försöka få bukt med det dåliga psykiska måendet bland unga?
Redan innan coronapandemin aviserades att ÅHS måste spara pengar. Framöver kommer landskapets finanser att vara hårt ansträngda, och sparkraven på ÅHS lär inte minska. Hur ska ÅHS klara av det, när man samtidigt vid en stigande kurva av antalet fall av covid-19 tvingas skjuta icke-akuta operationer och undersökningar på framtiden och i värsta fall bygger en stor vårdskuld?
Det har blivit allt svårare för åländska företag att konkurrera med företag i Finland och Sverige. Priserna på el, vatten och avlopp är höga jämfört med omgivande regioner. Övervägs att kapitalisera Kraftnät Åland för att sänka de höga överföringsavgifterna? Och hur ska en balans i landskapets ekonomi nås efter krisen, när dessutom lån ska betalas tillbaka på sikt?
Till dirigentens uppgifter hör inte bara att hålla takten utan också att sammanfoga varje instrument så att de bildar en helhet, att lyfta musikerna, skapa dynamik och låta dem glänsa – på egen hand när det är befogat eller tillsammans.
Pausen börjar bli plågsamt lång, det är länge sedan publiken bokade biljetterna. Med tanke på att åtminstone flera av musikerna spelat forte fortissimo i oppositionsorkestern de senaste åren, och att det partitur orkestern fick i sin hand av sina företrädare sturskt revs itu, förväntar sig publiken leverans – coronatider eller inte.
Så när börjar bandet spela?
Annika Kullman