Ja, då var det dags igen för höstens stora fest! Halloweeen – festen till den ondes och mörkrets ära. Festen till vilken barn från dagisåldern till mogen ålder strömmar, utstyrslade och målade till häxor, monster, vålnader och hin onde själv, den ene fasansfullare än den andre!
En riktigt glad folkfest alltså!
Bläddrade mot min vilja igenom leksaksbutikernas annonsblad härom veckan, bara för att kolla om det inte fanns något gulligt alternativ till allt det onda. Det finns ju faktiskt föräldrar som väljer att inte följa strömmen – all heder till dem (är inte lätt, jag vet).
Jag ryser och mår illa när jag tänker på hur oförstående, oskyldiga barn ikläs dessa mörkret och ondskan symboliserande dräkter!
Finns det verkligen inte mer än nog av vånda på vår jord? Måstedet ondskefulla ytterligare lyftas fram som något häftigt och festligt – en riktigt kul grej!
Sanningen är ju faktiskt den att den onde är verklig (tyvärr är han osynlig...), han verkar tillsammans med sina demoner i allra högsta grad flitigt i vår tid, det kan väl ingen undgå att se! Men det står i Ordet: det kommer en tid när människorna slår dövörat till för sanningen och vill inte längre lyssna till den sunda läran (2 Tim. 4:3-4). Det känns på något sätt som om vi är där någonstans nu...
Ja, jag vet att många ler eller skrattar gott åt mina påståenden nu, eller bara avfärdar dem som struntprat,men det hjälps inte, jagmåste tala ut om vad Gud ropar i mitt hjärta.
Och kanske, kanske någons ögon och öron öppnas! Kanske någon struntar i att klä ut sitt barn till en djävul. Kanske någon väljer att inte fira ”mörkrets makters årsfest” i år!
Då tror jag att änglarna ställer till med en egen fest i himlen.
L. Johansson

Ålandstidningen