För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Närings- och miljöminister Jesper Josefsson (C) svarar i ÅT den 10.10.2026 på Anders Holmbergs (M) insändare gällande producentansvaret. Bilden som målas upp blir smått ensidig, trots att ministern borde ta höjd även för miljöaspekter – miljöminister som han är. Utan att kommentera varken avfallslagen (FFS 646/2011), Landskapsförordning (2018:92) om producentansvar på Åland eller Finlands förpackningsproducenters (FFP) tidtabell för utgivning av prislista för producenterna/företagen, fattas en viktig information i debatten, nämligen miljö- och konsumentperspektiven.
När minister Josefsson nämner att det är kommunernas kostnader som står för den största delen av producenternas avgifter, stod det väl klart från dag 1 att det skulle vara så. Det var Ålands landskapsregering som stiftade förordningen om producentansvar på Åland, så det kan ju inte ha varit en överraskning att nivån blev som den blev, eller? Att föreslå att åländska företag kan bilda en egen producentsammanslutning är väl ett klassiskt ur-askan-i-elden-scenario: finns det vilja och resurser (finansiering, know-how och tid) på Åland för att driva en komplex lagbunden verksamhet med all den logistik som det kräver?
Till min hjärtefråga: miljö- och konsumentperspektiven. Meningen med producentansvaret på Åland är bland annat att:
• Företagen som producerar förpackningsavfall ska bekosta kommunal insamling av förpackningar från hushåll, mottagning av förpackningar från verksamheter samt återvinning av förpackningar,
• Minska mängden förpackningar och förpackningsavfall,
Ålandstidningen
• Konsumenterna ska kunna välja produkter som har mindre emballage och därmed billigare,
• Producenterna ska ta ansvar för att samla in och behandla förpackningsavfall,
• Företagen ska kräva av sina leverantörer smartare förpackningar och billigare lösningar,
• Förbättra sorteringen och därmed nå målen materialåtervinningen samt
• Förbättra miljökonsekvenser av det producerade avfallet
Genom att fingra på ovanstående motarbetar ÅLR de på EU-nivå överenskomna återvinningsmålen (direktiv 2008/98/EG och PPWR (EU 2025/40). Det kan väl inte vara lagstiftarnas primära mål? För alla invånare i Misekommunernas del vill jag ännu lyfta fram avfallssorteringens betydelse. Ju bättre vi sorterar, desto billigare blir det i längden. Och det är det vi gör i dagens läge så länge nuvarande insamlingssystem och producentansvarsavtal gäller.
Det är också för mig oklart med vilket mandat Ålands landskapsregering kan reglera avgifterna för producenterna. Sist jag kontrollerade saken ligger uppgiften hos FFP, inte landskapsregeringen.
Mera info om producentansvaret på Åland finner man lätt på adressen spt.fi och trycker på Åland till höger i menyraden.
