För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Bäste näringsminister Jesper Josefsson. Landskapsregeringens hantering av producentansvaret är en besvikelse. LR medger ju själv att systemet drabbar åländska företag orimligt hårt. Ändå har utlovade lättnaderna ännu inte blivit verklighet.
I februari kom de första löftena. I april presenterades fem åtgärder. Nu är vi i oktober och företagen saknar fortfarande prislistan för 2026. Företagarna förväntas redovisa sina förpackningar och betala sina fakturor i tid, men får själva inga besked. Hur ska de kunna planera sin verksamhet när de inte vet vad producentansvaret kostar 2026, 2027 eller 2028?
I mars meddelade näringsministern att LR undersökte möjligheten att ekonomiskt kompensera företagen. Vad blev resultatet? Har frågan utretts eller runnit ut i sanden? En av april månads fem åtgärder var schablonavgifter som skulle förenkla företagens administration. Nu meddelar ministern att detta inte går att genomföra genom lagstiftning. Varför presenterades då åtgärden som en lösning?
LR talade också i mars om att förändra kostnadsfördelningen. Omkring 70 procent av kostnaderna uppges finnas i den åländska avfallsinsamlingen. Nu hänvisar näringsministern företagen och kommunerna till att själva hitta lösningar. Vad har LR konkret gjort för att få ner kostnaderna?
LR har ett tydligt lagstadgat ansvar för producentansvaret på Åland. Det gäller framför allt lagstiftning, tillsyn, styrning och utveckling av systemet.
Ålandstidningen
Producentansvaret hör till närings- och miljöministerns ansvarsområde. Det här väcker frågan hur högt LR egentligen prioriterar företagsklimatet. Åländska företag behöver bättre förutsättningar att växa, investera och anställa. Inte ännu mer byråkrati och osäkra kostnader.
När FFP etablerades på Åland blev vi beroende av en organisation i Finland för stora delar av producentansvarets hantering. Följderna har blivit språkproblem, omfattande administration och höga kostnader. Ett system som fungerar dåligt för vårt småskaliga näringsliv. I praktiken har vi också lämnat ifrån oss en del av möjligheten att själva utforma en åländsk lösning.
Ministern skriver själv att företagen kan bilda en egen åländsk producentsammanslutning. Där är vi överens om möjligheten. Men varför skall företagarna och kommunerna ensamma behöva lösa ett problem som ministern och LR konstaterat är orimligt?
LR borde nu samla Ålands Näringsliv, företagare, Mise och kommunerna för att gemensamt utreda en egen åländsk producentsammanslutning. Med svenska som arbetsspråk, mindre byråkrati och bättre kostnadskontroll. Ett system anpassat till Ålands småskalighet och självstyrelse.
Vi har en självstyrelse för att kunna skapa lösningar som passar vårt eget svenskspråkiga samhälle. Då måste vi också använda den.
LR behöver leverera de kortsiktiga lättnaderna och samtidigt ta initiativ till en långsiktig åländsk lösning. Det vore konkret näringspolitik för ett bättre företagsklimat och en ökad tillväxt på Åland. Våra åländska företagare behöver handling, inte fler tomma löften.
