Den moderna feminismen är inne i en desperat fas.
Man märker allt tydligare att fler och fler människor inte alls kan identifiera sig med den bild av samhällets maktstrukturer som målas upp av en förhållandevis liten skara feminister, bilden av härskande män som förtrycker kvinnor. De flesta människor ser det faktiskt inte som ett problem att olika institutioner eller branscher är överrepresenterade av det ena eller andra könet, och man vet att det inte är det som jämlikhet handlar om.
Jag tog replik på en lagtingsledamot som uttryckt sin förfäran över den ojämna könsfördelningen i lagtinget, och exemplifierade mina övertygelser om att kvinnor inte alls behöver särbehandlas med mina egna erfarenheter av umgänget med starka och kloka kvinnor.
Reaktionerna bland vänsterorienterade skribenter blev de väntade. Som man alltid gör i dessa kretsar så lät man veta att erfarenheter, det vill säga, kunskap inom området, ska stå tillbaka för vad man påstår vara ett strukturellt problem. Och när det finns ett påstått strukturellt problem, så spelar det ingen roll vad folk själva anser sig uppleva eller veta. Narrativet anses står över den enskilda individens uppfattning. Vissa går på denna bluff, andra synar den. Resultatet blir en polarisering.
Innan man övertygas av vikten av att krossa strukturer, bör man betänka vad det är som skapar de samma. Det är knappast en högre makt, utan snarare folket. Folket som enligt grundkriterierna i en demokrati ska styra.
För det mesta är folket så pass klokt att dom själva vet att en kvinna kan representeras lika bra av en man som av en kvinna, och vice versa. Allt annat är ju faktiskt ett uttryck för låga förväntningar på förmågan hos det andra könet. Detsamma gäller för sexuella läggningar, etniciteter eller vad det nu må vara för minoritet som man anser behöver särbehandlas.
Man måste ha i åtanke, att kvinnor i lika stor utsträckning som män haft makten att tillsätta de aktuella politikerna i lagtinget, således är resultatet hela folkets vilja. Demokratin mår bäst av att man inte försöker styra människors fria vilja.
Tack för ordet,
Stellan Egeland
Obunden samling
Ålandstidningen