Ett år kvar – vem vinner rejset till makten?

För den som inte intresserar sig för trav är kanske uttrycken i ingressen här ovan lite konstiga, men travspråket är användbart också utanför travovalen. Som när man ska summera läget inför ett förestående val, till exempel.

Mandatperiodens två största sakfrågor, skärgårdstrafiken och besparingarna inom ÅHS, ligger båda i händerna på socialdemokratiska ministrar. Båda frågorna är hett diskuterade och besluten är ifrågasatta. Det gör att just S också är det parti som det kan svänga mest kring. Hur Arsim Zekaj och Camilla Gunell hanterar pressen och kritiken på respektive område kommer att avgöra om S gör ett bra eller ett dåligt val. S ligger i dödens, utvändigt ledaren, och får gå den långa vägen till mål. Klarar man det?

De två andra regeringspartierna tycks – om vi får tro den lokala opinionsmätningen Åland gallup – gå åt helt skilda håll. Liberalerna tycks klara sin tid vid makten väl. Det får man se både som en bedrift – och lite överraskande. Bedrift eftersom det största regeringspartiet normalt brukar ta stryk av tiden vid makten, och överraskande just för att man inte ser ut att tappa mer än marginellt. Med tanke på att det är finansminister Mats Perämaas strama ekonomiska politik som ligger bakom, framför allt inbesparingarna vid ÅHS, har Lib klarat sig lindrigt undan i kritikstormen.

Det blir intressant att se hur ordförandeskiftet i Liberalerna påverkar partiets stöd det kommande året. Katrin Sjögren sitter ju kvar som lantråd, medan Anders Ekström tar över som partiledare och vägvisare för politiken framåt. Påverkar den otydligheten stödet? Liberalerna har tagit spets i fältet – klarar man att hålla konkurrenterna borta över upploppet?

För Centern riskerar valet att bli en mardröm. Partiet är både osynligt i debatten, otydligt i ledarskapet och utmanat av många. Ingen bra kombination. Dock ska man höja ett varningens finger för just Centers siffror i gallupar. Partiets väljarbas har tidigare visat sig finnas bortom internetbaserade omröstningar, och kanske är det hoppet för C. Paritet har glidit allt längre bak i kön – finns det krafter till en spurt?

På oppositionssidan vädrar Obunden samling morgonluft sedan flera år. Missnöjda C-väljare lockas med enkla ”vi är emot”-budskap och många gillar den raka stilen som partiets lagtingsmän kör med. Partiet ser ut att vara det enda som utmanar Lib om förstaplatsen. Ett orosmoln finns dock: Stellan Egeland tänker inte ställa upp till omval. Han fick näst flest röster i förra valet, 585 stycken – vart tar de vägen? Det är långt ifrån säkert att de läggs på en annan Ob-kandidat. Ob sitter i vinnarhålet – men kan man ta sig loss och gå om ledaren?

Moderaterna försöker med alla medel att växa, men har svårt att hitta någon fråga som tycks fästa hos väljarna och partiet ser ut att ha fastnat på fyra mandat. Men det kan å andra sidan räcka till en regeringsplats efter valet. Tredje par invändigt är ingen bra situation, mycket ska klaffa för en framskjuten placering.

Pro Åland hoppas på att växa, och kan göra så när Centerväljare letar alternativ. Veronica Thörnroos är skicklig i hantverket politik och väjer inte för att kritisera landskapsregeringen för att inte göra det hon själv inte gjorde som lantråd. Spara, till exempel. Men väljarna känner henne, och för de som är missnöjda med regeringspolitiken kan PÅ vara ett alternativ. Kan komma i vida spår i sista sväng och plocka placeringar.

Hållbart initiativ må ha slutit de interna leden, men lever ett otydligt, och ibland obetydligt, liv i lagtinget. När dessutom utmanaren på det gröna området syns väldigt mycket mer kommer HI att få kämpa rejält för att hålla sitt enda mandat. Risken för galopp på upploppet är överhängande.

Den gröna utmanaren, Grön vänster, som såg ut att vara på väg att tyna bort för ett år sedan då Mogens Lindén i ”Ledarpodden” sade att han inte skulle kandidera på nytt, har hittat nya krafter. ÅHS-kalabaliken har varit som en turboladdad Red Bull för GV och Lindén. Klarar man att hålla ihop travet hela vägen till en bra prispeng?

Utanför lagtinget har Ålands framtid spottat upp sig, och om revisionen av självstyrelselagen faller borde partiet kunna utnyttja sin cred på det området till en återkomst i finrummet. Comeback efter galopp är svårt, men det har gjorts förr.

Ett år återstår. Frågan är vem som har bästa formen när loppet väl ska avgöras.