”Det skådespel som omger höga makthavare fyller funktionen att betona deras ämbete framom deras person. I tider av komplexitet fyller sådana förebilder en viktig funktion.”
Ja, så inleds en ledare i denna tidning av den 17 augusti signerad Henrik Herlin. Ledaren tar även fasta på det faktum att nuvarande presidenten i USA i pressen fått en ofta återkommande negativ publicitet.
Hur är det då med saken ställer åtminstone jag mig frågan. Hur har andra världsledare i tiden blivit ihågkomna?
Då går mina tankar tillbaka till våra finländska och svenska högsta ledare – ja, för att inte tala om världsledare hos stormakterna USA och Sovjetunionen eller Ryssland. Minns vi vad de som presidenter uträttade eller minns vi bara deras person och de spektakel de utförde?
Då jag redan som mycket ung på 1950-talet började följa med världens gång har för mig att de flesta av ländernas högsta makthavares gärningar och missgärningar förfallit i glömska medan de personlighetsyttringar de uppvisade stannat kvar i minnet.
Inte glömmer man Chrusjtjov som dunkade skon i bordet i FN-skyskrapan, ej heller Kennedy som i Berlin i ett tal sade: ”Ich bin ein Berliner”. Om Nixon minns man mest ett skurkaktigt fotografi och att Reagan varit en b-skådespelare.
Clintons lilla äventyr med den mörklockiga damen är det enda jag minns av honom som president.
Våra finska presidenter har alla haft sina speciella personligheter. Kekkonen gillade damer och fiske. Koivisto mumlade och det gjorde även Halonen. Ahtisaari haltade sig fram och vår nuvarande har en förmåga att ständigt gå med ett medfött leende till skillnad från sin föregångare som alltid såg sur ut.
Ledaren fortsätter med följande: ”Kontrastera de världsomspännande hyllningarna av Bill Clinton med den behandling som USA:s nuvarande president Donald Trump får utstå.”
Ja, vad ska man säga om det? För mig är det en gåta. Tidningsfolk har tidigare alltid, i alla sammanhang, hållit sig inom vissa ramar. Men i fallet Trump har alla spärrar släppts lösa och all anständighet farit sin kos. Detta gäller åtminstone svenska tidningar, de finländska har varit mera återhållsamma.
Han, Trump, hade små händer, hans hår var sliskigt och man jämförde hans huvud med en grästuva på en strandäng. Slipsen var för lång. Man visar hur han går uppför en flygplanstrappa med ett toapapper fast i skon och en annan gång blåser håret över ända så ett tunnhårigare område skymtar fram.
Man visar ofta hur hans hustru avvisar hans hand. Vid sin installation fanns en ifrån SVT utsänd reporter som frågar en stackars kvinna, en av de 60 miljoner människor som röstat på honom, hur hon kunde rösta på honom, han är ju miljonär? Denne reporter har jag inte sett i sändning sedan dess.
Finns det då någon annan världsledare som i historiens gång kunde jämföras med denne plättvändare Trump?
Plötsligt slår det mig, jo, kejsar Claudius, clownen, som i en TV serie på 1970-talet spelades av Derek Jacobi. Denne kejsare som var ett så kallat ofärdigt missfoster som barn och som alla hånade, lyckades undkomma alla utrensningar för inget bet på honom och skulle visa sig vara den kejsare i det romerska riket som fick mest uträttat.
Han regerade åren 41-54 och finns även omnämnd i bibelns apostlagärningar.
En sak slog mig, hans tredje hustru hette Messalina och Trumps tredje hustru heter Melania.
”Historienörden”
Ålandstidningen