Vi kan inte fortsätta som vi gör

Problematiserade via en insändare det faktum att vår offentliga sektor vuxit med 1.950 personer sedan 1991 samtidigt som den privata sektorn minskade med 100 personer. Utveckling och verklighet som ingen politiker får blunda för. För mig är en avstannad tillväxt Ålands största problem. Hur illa än vänsterpolitiker må tycka om det, så måste pengarna skapas någonstans för att kunna fördelas. Skapandet sker inom privat sektor.

Det är i grunden en enkel praxis, precis som det ohållbara att en krympande privat sektor ska finansiera en kraftigt ökande offentlig sektor. Många politiker ser lösningen via skattehöjningar, avgiftshöjningar, nya avgifter och sämre servicenivåer. Sådana åtgärder blir snabbt kontraproduktiva. Åland behöver en stark offentlig sektor för att producera det som ingår i välfärdskärnans uppgifter. Ingen kan däremot få mig att tro att ökningen av 1.950 offentliga arbetsplatser består av endast närvårdare och lärare. Den politiska hungern att påbörja, men aldrig avsluta nya saker i välfärdens namn har i rask takt skapat dagens situation.

Landskapets bokslut för 2024 visar minus 17 miljoner euro. Sett till finansieringsbehoven Åland står inför gällande investeringar i it, nytt sjukhus, skärgårdstrafik, krisande kommuner och så vidare är behovet av en stabil offentlig ekonomi självklart. Det faktum att Åland starkt påverkas av den finska ekonomin och tillhörande åtgärder, kräver att vi har ordning och reda i vår egen kassakista.

Att en samhällsekonomi över tid klarar sig utan tillväxt tillhör klassen politiska experiment som kommunistiska stater hängett sig åt. Det är tillväxt som tryggar välfärd och skapar förutsättningar till utveckling och företagande.

Socialdemokraternas Michael Gunell sätter i sin insändarreplik ord i min mun. Bättre om Gunell hade kommit med konkreta lösningar om hur vi skapar en hållbar offentlig ekonomi. Att fortsätta som vi gör är inget alternativ för den som värnar den åländska välfärden och företagandet – dit hör jag.

John Holmberg