För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Från två iögonfallande välbetalda högsta chefer inom ÅHS och ända fram till Ålands lagting, detta innefattande ÅHS-styrelsen och landskapsregeringen, där synes ett betydande antal ”delegater” vara grundläggare av nämnda spektakel.
Det verkar inte bara vara chefsöverläkare Peter Nieminen och hälso- och sjukvårdsdirektör Erika Bonns som tycks ha otur med sitt tänkande. Framträder därvidlag gör också ÅHS-styrelsen samt social- och hälsovårdsminister Arsim Zekaj. Hotet om att både halvera antalet palliativa bäddplatser, och att dessutom flytta återstoden tillbaka till en sedan åratal för ändamålet utdömd lokal – det fick bägaren att rinna över!
Spektaklet blev framträdande redan i och med åländskt införande av journalsystemet Cosmic. I Sverige anges detta ”system” vara orsak till x antal patienters död. Även inom ÅHS tvingas vårdande personal, sjukvårdare, försöka sköta också ett administrativt kaos, som kan väntas bli förödande för deras omhuldade patienter.
I Ålandstidningen den 15 september säger ÅHS-styrelsens ordförande Sara Kemetter sig inte vara orolig inför en halvering av palliativa bäddplatser: ”jag ser ingen patientsäkerhetsrisk”. Hon fortsätter: ”Den informationen som styrelsen har fått (från ÅHS högsta ort) är väldigt gedigen och det är nog ett genomtänkt arbete”.
Peter Nieminen framhåller å sin sida att en konsekvensanalys av det planerade tilltaget nu ska göras, verkligen! Men, han säger: ”Det är landskapet som fastställer det slutgiltiga platsantalet”.
Ålandstidningen
Vad väntar då Arsim Zekaj på – att fem bäddplatser ska bli mer än 50 procent av tio? I Cancerföreningens insändare den 16 september framgår att i snitt används 70-80 procent av dagens palliativa tio bäddplatser. Alltså, vilka patienter förväntas hålla tillgodo med gemensam bäddplats inför döden? Hur som helst, nu är det nog hög tid att lagtinget inser landskapsregeringens tillkortakommanden.
