Att föreningen Regnbågsfyren inte klarade sin ekonomi betyder inte att det arbete den utförde är mindre viktigt.Hülya Tokur
Regnbågsarbetet viktigare än någonsin
Avvecklingen av Regnbågsfyren var det enda rimliga. Men lärdomen är inte att regnbågsarbetet är onödigt, utan att styrelserna i det för Åland så viktiga föreningslivet behöver mer rådgivningsstöd.
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Föreningsmötet på tisdagen gjorde det enda rimliga. Regnbågsfyren försätts i likvidation med omedelbar verkan. Beslutet var enhälligt, och medlemmarna gick längre än styrelsens förslag genom att tidigarelägga avvecklingen.
Men vägen dit är en varning. Det egna kapitalet var 43.466 euro år 2018. Vid det senaste bokslutet var det minus 21.793. Nedgången skedde stegvis, under flera olika styrelser, utan att någon av dem lyckades vända den. En verksamhetsledare med en utbetald månadslön på 5.185 euro var inte förenlig med en förening som hade 50 betalande medlemmar och som sökte 100.000 euro i Paf-medel men fick 44.000. Landskapsregeringen beviljade stöd för en deltidstjänst, medan föreningen var bunden av ett heltidsavtal. Den skillnaden fanns det ingen tydlig finansiering för.
Lärdomen av detta är att det är väldigt krävande att driva föreningar. Att sitta i en ideell styrelse är ett förtroendeuppdrag, inte ett jobb. Det sköts på kvällar, vid sidan av det egna arbetet, och ändå bär man arbetsgivaransvar, bokföringsansvar och personligt skadeståndsansvar.
Petter Lobråten
Att lönen sattes i god tro 2019, när ekonomin såg helt annorlunda ut, ursäktar inte att den aldrig anpassades till en krympande ekonomi. Uppsägningen är bestridd, och den tvisten ska prövas i rätt ordning och inte på ledarplats. Men det ekonomiska ansvaret är entydigt. Enligt föreningslagen ligger det hos styrelsen.
Här kommer den viktiga poängen. Att föreningen inte gick ihop säger ingenting om att arbetet var onödigt. Tvärtemot vad nu en mängd HBTQi-hatare skadeglatt trumpetar i kommentarsfält och på sociala medier, är kampen för allas lika människovärde viktigare än någonsin. HBTQi-personers rättigheter är under press på fler håll i världen och Åland är ingen skyddad vrå. Ett litet samhälle där alla känner alla behöver snarare mer synlighet och stöd, inte mindre. Åland Pride och regnbågsrörelsen måste få en fortsättning, i någon form.
Lärdomen av detta är att det är väldigt krävande att driva föreningar. Att sitta i en ideell styrelse är ett förtroendeuppdrag, inte ett jobb. Det sköts på kvällar, vid sidan av det egna arbetet, och ändå bär man arbetsgivaransvar, bokföringsansvar och personligt skadeståndsansvar. Den tidigare ordföranden Mari Puska beskrev det rakt: arbetet körde dem i väggen. När en anställningstvist uppstår räcker inte god vilja.
Ålandstidningen
På Åland finns ingen offentlig funktion som en pressad föreningsstyrelse kan ringa för att få råd. Patent- och registerstyrelsen svarar på registerfrågor. Resten får man reda ut själv eller köpa dyrt av jurister.
Det borde landskapsregeringen ändra på. En rådgivningsfunktion för föreningslivet skulle kosta lite och skydda mycket. Föreningslivet är något av det finaste Åland har. Det förtjänar bättre än att lämnas ensamt.
