Ödmjukhetsteologi

Kanske vår värld behöver en mer medveten politik. Världen kollapsar utan det som håller samhället levande. De som ger mest direkt livsvärde i samhället – vårdpersonal, de som odlar mat, de som tar hand om barn och gamla och så vidare – är de som har de lägsta lönerna.

De som är chefer, administratörer, politiker, militärer och så vidare är högst uppe på lönelistorna. I vår värld belönar vi dem som kontrollerar och organiserar medan vi underskattar dem som faktiskt gör det medmänskliga jobbet. Vi lever i en primitiv värld.

Sjukskötaren som håller er hand när ni dör tjänar en bråkdel av sjukhusdirektörens, som ni aldrig träffar. Det tog några årtionden att bygga upp den palliativa vården. Lungavdelningen skötte de svårast sjuka. Kompetensen fanns. Avdelningen stängdes. Hemsjukvården for omkring med morfinsprutor och smärtpumpar. Kommer alltid ihåg vintrarna när man skulle köra mitt i natten till Geta och sedan till Hammarland. Kallt, mörkt och halt. Gällde att inte krocka med rådjur eller hamna i diket. Här gällde det liv och död. Medicinavdelningen gjorde vad de kunde.

Det går lätt att rasera något som fungerar, men det kostar mycket. Fler patienter hamnar till Uppsala och Åbo som då. Kompetens kostar.

Pengar finns hur mycket som helst om vi bara vill prioritera livet och möjligheten att jämlikt dela. Inte gå in i brist-tänkandets fälla (tron att det inte finns tillräckligt åt oss alla i denna värld).

Marie-Sophie Wetterhoff

Pensionerad sjukskötare och hälsovårdare med 1.200 euro i månaden