Varför så bråttom när tomten skulle reserveras?

En kamp mellan Ålands två största aktörer inom dagligvaruhandel har blossat upp. I centrum står en mindre affärstomt i Västernäs i Mariehamn, och ett nu ifrågasatt beslut om att låta Varuboden på Åland få reservera tomten.

Det var den 21 maj, bara två dagar efter att andelslaget lämnat in sin ansökan, som beslutet fattades. Mathias Eriksson, som för egen del aviserade sitt intresse genom mer informella kanaler några dagar tidigare, vill nu att beslutet återtas och att tilldelningen av reservationen omprövas. 

Det är knappast en slump att de två aktörerna börjar rycka i samma tomt, som varit ledig under en längre tid, bara med några dagars mellanrum. Konkurrensen inom livsmedelsbranschen är hård och tajmingen i den här typen av processer kan få stor betydelse för hur spelplanen ritas upp. Samtidigt är placeringen av en butik en av de allra viktigaste nycklarna i hela affärslogiken.

Var det Mathias Erikssons planer som fick Varuboden att lämna in sin ansökan? Eller kan det till och med ha varit andra vägen, att Mathias Eriksson på något sätt fick reda på Varubodens planer. Det vet nog bara de invigda, men för en utomstående ter det sig som ett märkligt sammanträffande att Varubodens ansökan trillade in hos staden bara några dagar efter konkurrenten aviserat sitt intresse till stadsarkitekten. 

Det snabba beslutet och den bristande kommunikationen inom staden föranleder också frågor. Mathias Eriksson verkar i och för sig inte anmält sitt intresse via stadens officiella system, men kunskapen fanns i stadshuset. Skulle avdelningarna avdelningarna stämt av med varandra kunde staden, med facit i hand, haft flera ansökningar att ta ställning till. 

Det är något som alltid borde eftersträvas när det kommer till stadsutveckling. Oavsett vem som i slutändan får arrendera tomten är det till stadens fördel om man kan göra en prövning utifrån kriterier som verksamhetens art, tomtens utnyttjandegrad och antalet arbetsplatser, inte bara genom att den som fyllt i blanketten snabbast får tomten.

Det finns också exempel där aktörer inom livsmedelsbranschen beskyllts för att ha säkrat upp strategiskt viktiga tomter bara för att hålla konkurrenter borta.

Det står förstås vem som helst fritt att göra vad som helst med en tomt som förvärvats på den öppna marknaden, men när det handlar om stadens mark måste syftet vara att säkerställa maximal nytta för stadsborna. En tomtreservation kan exempelvis inte få fungera som ett sätt för att hålla en konkurrent borta från en attraktiv plats. 

Stadens regelverk är också tydligt på den punkten: reservationer är tidsbegränsade, förlängning kräver konkreta byggplaner, och den som slutligen tecknar arrendeavtal måste bebygga tomten inom två år.

Det är svårt att veta hur det är då några konkreta planer i dagsläget ännu inte presenterats, men i slutändan blir det ändå fel om tilldelningsprocessen från början präglas av slump snarare än en medveten bedömning av vilket projekt som faktiskt gynnar staden mest. 

Nämnden ska ta upp ärendet för ny behandling i augusti. Oavsett vad man beslutar då vore en enkel åtgärd i framtiden vara att införa en kort, obligatorisk avstämning mellan berörda enheter innan reservationsbeslut tas i ärenden där det finns minsta indikationer på flera intressen. Det skulle säkerställa både likabehandling och att man faktiskt  själv kan välja vilket projekt som gynnar staden mest.