Sätt referensen till 15,5 grader – när det nu var?

Klimatpolitiken vilar på en siffra som få ifrågasätter: den så kallade förindustriella medeltemperaturen. Den anges ofta till cirka 14 grader celsius, ibland 13,7 grader, men sällan med någon större precision. Ändå är det just denna siffra som utgör grunden för hela den globala klimatstrategin – från Parisavtalets 1,5-gradersmål till ICCP:s framtidsscenarier. Men vad händer om just den siffran är fel?

Låt oss leka med tanken att den globala medeltemperaturen före industrialiseringen låg på 15,5 grader. Det är inte orimligt att tänka sig, med tanke på att mätmetoderna var bristfälliga, täckningen geografiskt ojämn, och att proxydata från iskärnor och träd inte ger exakta grader. Om 15,5 vore korrekt, skulle dagens medeltemperatur – som ligger kring 15,2–15,9 grader – inte utgöra någon uppvärmning alls. I själva verket skulle vi ligga kvar på samma nivå eller till och med ha svalnat något.

Detta skulle kullkasta hela klimat narrativet. Då är det inte människans utsläpp som driver förändringarna, utan något annat – kanske naturliga variationer, solaktivitet, eller havsströmmar. 

Eller att jordlutningen 22 graders lodlinjen sakta ändras tillsammans med jordbanans ovala förändring under de 14 miljarder år jorden existerat. Det skulle också innebära att Parisavtalet bygger på en felaktig premiss, att klimatpaniken är överdriven, och att de politiska åtgärderna riskerar att bli både kostsamma och verkningslösa.

Vetenskapen måste tåla ifrågasättande. Att en siffra som 14 grader används som absolut referens, trots att den är osäker, är inte vetenskap – det är dogm. Om vi inte ens kan vara säkra på var vi började, hur kan vi då veta hur långt vi har kommit? Framför allt hur ser det ut år 2100. Det är dags att öppna upp för en bredare diskussion om klimatets historiska normalvärden, och våga ställa den obekväma frågan: vad händer om vi har räknat fel från början? 

Elån