För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Än en gång ställs de stora frågorna om kommunernas framtid. Om kommunernas anemiska tillstånd och om hur detta förhoppningsvis snart ska övergå i fullständig förtvining.
Frågan om hur en kommun ser ut om tio år är emellertid illusorisk. Ingen kan besvara den. Inte ens vederhäftiga akademiker, statistiker eller samhällsplanerare. Det skulle förutsätta ”ceteris paribus”, alla andra faktorer oförändrade. Men ett samhälle befinner sig ständigt i förändring. Och det är en omöjlighet att beakta alla förändringar.
Upprepas ett felaktigt påstående tillräckligt ofta så blir det till slut en sanning.
Det förväntade svaret är väl ungefär: ”Bra går det – men åt helvete bär det”. Den senare delen prognosmakarnas mantra.
I slutet av 1990-talet upplystes Sottunga kommun om sin snara död.
Ålandstidningen
Under tiden som gått sedan dess har Sottunga, mot alla odds, överlevt alla kriser och motgångar.
Trots kontinuerliga pålagor från landskapet har det stöd som utlovats inte alltid varit helt kompenserande. För en del kommuner har den uteblivna kompenseringen blivit ödesdiger.
Sottunga har alltid behållit sin framtidstro och lever likt humlan. Rent aerodynamiskt borde den inte kunna flyga. Men det ger den fan i – och flyger ändå.
För några år sedan måste skolan, i brist på elever, stänga. Då såg sig även den mest optimistiske tvungen att börja tvivla på kommunens framtid.
Men sedan hände någonting oväntat.
Under de senaste två åren har befolkningen ökat med cirka 30 procent. Till och från, förvisso.
Hade någon för bara tre år sedan kunnat förutsäga det?
Den stängda skolan har öppnat igen och inväntar nio, kanske till och med elva, elever till hösten. Och förmälet säger att alla trivs.
Hur hade det gått om experterna med sina femårsplaner hade fått råda?
1. Kommunen hade förlorat sin juridiska status och reducerats till ett byalag. I kraft av sin juridiska status kan kommunen föra sin talan tom i rätten.
Vem respekterar ett byalags ståndpunkt? Åtminstone inte landskapet.
2. Våra skattepengar hade försvunnit i ett svart hål och vi hade aldrig haft någon glädje av dem. De hade finansierat stordriftens påstådda fördelar.
3. Sottunga hade, på grund av sin litenhet, aldrig blivit representerat i något kommunalt organ.
Möjligen i någon biblioteksnämnd.
Småskalighetens fördelar nämns nästan aldrig i betänkanden och utredningar. Samtliga utredningar focuserar på fördelarna med stora/större kommuner.
När fan ständigt och jämt målas på väggen så drar befolkningen själv sina slutsatser och tar sin Mats ur skolan.
Tron på framtiden blir negativ och prognosen därmed självuppfyllande.
Prognosmakarna jublar och säger: ”Vad var det vi sa?”
Och alla håller med och tycker att det var det enda rätta.
Jag brukar säga att när det är dags så ska man inse sin onödighet och dra sina slutsatser av det.
