Ingen förening kan räkna med gratis mark för alltid 

Skötbåtsföreningen har under 40 års tid haft ett mycket förmånligt arrendeavtal med staden. Under 20 år betalade den 100 mark per år för att använda marken och därefter skrevs ett nytt avtal som innebar en årskostnad på 50 euro. I mars när arrendeavtalet gick ut inledde staden och föreningen en diskussion om hur det nya arrendeavtalet ska se ut. Staden meddelade att föreningen på grund av likabehandlingsprincipen inte kan fortsätta att ha ett så förmånligt arrendeavtal. Staden har lagt fram ett förslag som motsvarar de avtal som liknande verksamheter har, exempelvis Övernäs småbåtsförening och Lotsby bryggförening. Men skötbåtsföreningen anser inte att verksamheterna är jämförbara.

Det slutliga budet är att föreningen ska betala 1.238 euro i arrende per år. Beloppet har räknats fram utifrån ett sammanvägt index baserat på konsumentprisindex för Åland och fastighetsprisindex för Finland.

Det här säger skötbåtsföreningen nej till. Motiveringen är bland annat att föreningen är en ideell och kulturbevarande verksamhet, att man har nyttjat området länge och gjort investeringar på området. Man hänvisar också till stadens avtal med föreningen Åland Trailriders som anlägger en terrängcykelbana på stadens mark och som inte behöver betala någon avgift alls. Staden menar att det här inte är motiveringar som håller. Och det har man rätt i.

Att föreningen bedriver en ideell och kulturbevarande verksamhet är värdefullt, men det innebär inte automatiskt att den ska ha förmånligare arrendevillkor än andra föreningar. Det måste finnas sakliga skäl för att göra undantag från principen om likabehandling.

Åland Trailriders har en annan typ av avtal, ett skötsel- och brukanderättsavtal som innebär att föreningen anlägger, underhåller och utvecklar ett rekreationsområde som samtidigt hålls öppet för allmänheten. Avtalet medför inte någon ensam dispositionsrätt. Skötbåtsföreningen arrenderar däremot ett bestämt markområde som föreningen disponerar för sin verksamhet. Det är alltså två olika typer av upplåtelser.

Skötbåtsföreningen måste rimligtvis ha vetat om att de tidigare arrendeavtalen varit oerhört förmånliga och att det fanns en risk att man i framtiden skulle behöva betala mer. I stället hänvisar man nu till skyddet för berättigade förväntningar, det vill säga att de tidigare avtalen gav föreningen anledning att räkna med att villkoren skulle bestå.

Att föreningen under lång tid har kunnat verka med mycket låga arrendekostnader innebär också att den haft möjlighet att anpassa sin verksamhet efter dessa förutsättningar. Men ett tidigare förmånligt avtal kan inte innebära en garanti för oförändrade villkor i framtiden.

Stadsmiljöchefen har nu efter flera månaders diskussioner satt ner foten och lagt fram förslaget att skötbåtsföreningen får acceptera det nya avtalet. Om föreningen inte gör det senast vid årsskiftet konstaterar staden att det tidigare avtalet har upphört och att föreningen saknar grund för fortsatt nyttjande av området. Föreningen ska då också återställa området på egen bekostnad.

Skötbåtsföreningen skriver i en insändare att höjningen kan bli föreningens död. Men då måste föreningen tänka om och hitta nya inkomster. Man kan inte räkna med att få disponera kommunal mark nästan gratis bara för att man alltid har gjort det. Precis som andra föreningar får skötbåtsföreningen söka lösningar i kulturstöd, insamlingar, lotteriförsäljning, sponsorer och högre medlemsavgifter. Till exempel. 

Vi behöver alla dra vårt strå till stacken. Även om äpplet är surt får vi tugga i oss det.