För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
I ledaren i fredagens Ålandstidning reflekterar Daniel Dahlén över det pågående församlingsvalet och dess osynlighet med rubriken. Kyrkan finns där – men får du plats?
Daniel, ett uppriktigt tack för att du sätter fingret på en öm punkt i kyrkans organisation som kräver åtgärder. Vilka är de underliggande orsakerna till att ett församlingsval kan passera nästan obemärkt förbi? Vill inte kyrkan ge fler än de redan engagerade en möjlighet att påverka och varför griper inte församlingsvalskandidaterna sin chans att offentligt redovisa sina prioriteringar?
Med ett röstdeltagande på 10 procent och allvarliga problem i kandidatnomineringen kan vi börja tala om ett krisläge. För att sätta in motåtgärder måste vi kritiskt våga granska vår organisationsmodell. Här ser jag begreppet demokrati eller snarare avsaknaden av en sådan som ett nyckelord. Vid en granskning av kyrkans beslutsfattande upptäcker man snabb flera nivåer av icke demokrati som kan poängsättas från 0 till -3. Där 0 står för en fullödig demokrati och -3 för fullständig icke demokrati.
Den första åtgärdspunkten är sämjovalen, vilket betyder att det inte ordnas något val över huvud taget. En liten grupp församlingsmedlemmar sätter ihop en kandidatlista bland sig själva, och alla blir automatiskt invalda. I domkapitlen klassas församlingar som flera perioder på raken tyr sig till sämjoval som krisförsamlingar. I det pågående församlingsvalet är det endast Mariehamn, Jomala och Norra Ålands församlingar som här uppfyller kravet på demokrati. Resten av församlingarna för varsin minuspoäng.
Följande punkt är om tillsättandet av kyrkoherde förrättas genom direkta eller indirekta val. I direkta val tillåts församlingsmedlemmarna att rösta direkt på den kandidat de anser vara mest lämpad för deras församling. I ett indirekt val är det kyrkorådet som internt utser en kyrkoherde. Alltså ett genom sämjoval tillsatt kyrkoråd utser indirekt en kyrkoherde. Här blinkar redan två röda lampor. Känner inte på rak arm till hur det ligger till på hela Åland men, det senaste kyrkoherdevalet var i Eckerö-Hammarlands församling och förrättades som ett direktval, grönt ljus. Samma gäller Mariehamn som för cirka tio år sedan tillsatte sin nya kyrkoherde genom direkta val.
Ålandstidningen
Den tredje och sista punkten är ordförandeskapet i kyrkorådet. I den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har det varit brukligt att kyrkoherden fungerar som ordförande. Sett ur en demokratisk synvinkel är detta omöjligt. Ett upplägg där ordföranden fungerar som handläggare, föredragande, beslutsfattare och verkställare kan på inget sätt kallas demokratiskt. I de nordiska länderna har man för länge sedan frångått denna anomali. Där fungerar alltid en lekman som ordföranden. I en färsk utredning har Kyrkostyrelsen i Finland rekommenderat den nordiska modellen men än så länge är det få församlingar som tagit påbudet på alvar.
Om kyrkan vill stiga ut ur sin anonymitet och göra sina förtroendeuppdrag eftertraktade då måste man börja med att åtgärda sina demokratiska brister.
