Missförhållanden tystas ner på Åland

Jag har nu arbetat i ett och ett halvt år på Åland i tjänst hos FFC, det vill säga Finlands Fackförbunds Centralorganisation, och tidigare utförde jag också arbetarskyddsinspektioner på Åland som arbetarskyddsinspektör åren 1999–2018.

Jag följer samhällssituationen på Åland främst genom att dagligen läsa Ålandstidningen och lyssna på Ålands Radio. Jag deltar också i ett politiskt partis verksamhet. Mest märker jag av diskussionen om patientdatasystemet, vindkraften och förbindelsefartygen. Under de senaste dagarna har det också rapporterats om de enorma utdelningar som åländska storföretag har delat ut.

Åsub har på ett förtjänstfullt sätt utarbetat en rapport om diskriminering på Åland. 36 procent av de intervjuade hade upplevt diskriminering bland annat på grund av kön, ursprung eller ålder. 49 procent av dem som upplevt diskriminering uppger att diskrimineringen har skett på arbetsplatsen.

Enligt min mening hörs inte de fattigas och utsattas röst på Åland. Finlands regering har på många sätt försämrat de fattigas ställning också på Åland, även om en del av sakområdena hör till självstyrelsens behörighet. Arbetslösheten har ökat och till exempel arbetslöshetsförmånerna har skurits ner kraftigt.

I mitt arbete möter jag arbetstagare som har blivit illa behandlade i arbetslivet, av vilka ungefär två tredjedelar är invandrare. Anställningsförhållanden har ofta avslutats olagligt av arbetsgivare, arbetstagare trakasseras med onödiga varningar och vissa arbetstagares arbetsmängd och arbetstider är oskäliga. Det finns också problem med jourtjänst, som inte ersätts ordentligt. Att arbetstagare har insjuknat eller blivit gravida har i flera fall lett till att anställningsförhållandet har avslutats.

Arbetstagarna vill inte bestrida de försummelser de har utsatts för, eftersom en tvist kan leda till att inte heller andra arbetsgivare inom branschen vill anställa en ”besvärlig” arbetstagare.

Jag är bekymrad över denna omfattande tystnadsspiral. Problemen kan inte åtgärdas om det inte går att tala om dem. Jag försöker för min del lyfta fram dessa frågor mer allmänt för ålänningarna genom att berätta om fall jag har observerat utan att nämna arbetstagarnas eller arbetsgivarnas namn.

Kristiina Linna

Region- och organisationexpert, FFC Mariehamn