Lider alla av hybris?

I lördagens tidning belyser Hubertus von Frenckell krasst det åländska samhällets tillbakagång. Från efterkrigstidens bristsamhälle fram till sekelskiftet skedde en fantastisk utveckling inom såväl samhälle som näringsliv. Varför bröts utvecklingen? Varför dagens tillbakagång? Frågor men inga svar.

I stället för att tidningarna skulle vara fulla av jobbannonser och pannorna veckas över arbetskraftsbrist läser vi om samarbetsförhandlingar, friställanden och ökande arbetslöshet. Ungdomar som inte finner arbete utan driver omkring med skadegörelse och drogmissbruk som följd. Samtidigt läser vi om framgångsrika unga ålänningar som funnit sin utkomst utanför Åland i våra gamla paradgrenar sjöfart och sjöförsäkringar. Om hur landskapets reserver är tömda och hur vi inte längre klarar av sjukvård, äldrevård och skola.

HBL frågar, apropå Aktia med mera, varför Svenskfinland inte längre får fram ledare som förr. Frågan kunde likaväl ställas om Åland. Med få undantag har dagens ledare inte klarat av att axla tidigare ledares mantel. Det här gäller såväl samhälle som näringsliv.

Skrämmande är att läsa att ÅHS inte längre har råd att skicka patienter till specialistvård, ögonpatienter riskerar blindhet i väntan på vård och sjukhusbyggnaderna är så nedgångna att utbrott av multiresistenta bakterier knackar på dörren samtidigt som politikerna elektrifierar en uttjänt färja för till slut kanske minst 5 miljoner euro.

För att inte tala om skärgårdstrafiken där man först lyckats få landskapet att göra av med bortåt 100 miljoner i tunneltutredningar, snabbrutter och gud vet vad och nu inte inser att kalaset måste betalas med minskad trafik. Och inte blir man gladare av rumban runt demensboende vare sig i stan eller i landsbygden. Var finns vett och sans? Vanligt sunt bondförnuft?

Samma kommuner som tigger om likviditetsstöd röstar mangrant mot en kommunreform. Varför förstår man inte att man måste rätta mun efter matsäck? Samarbeta och prioritera. Vi är trots allt bara knappt 30.000 med en samhällsekonomi i trasor och ett näringsliv som hackar betänkligt. Det är betecknande att det som en gång var ett av Ålands mest välkonsoliderade bolag i dag har krympt så till den milda grad att man inte har råd att vara kvar i sitt kontor utan måste byta med KST, som på bara några år vuxit över alla breddar.

Medan samhälle och näringsliv krymper växer vd-förmånerna. Lider alla av hybris? Man blir trött skulle Håkan säga.

Johan Dahlman