Sebastian Dahlström och Adam Larsson, från Finland respektive Sverige har varit bärande krafter i IFK Mariehamns ligalag. IF Gnistans Ayo Obileye är engelsman och lagkapten i förortsklubben från Helsingfors.Daniel Eriksson
IFK kan inte bara ha lokala spelare
Fotboll» Ska IFK Mariehamn tillbaka till högsta ligan måste det ske fort. För att det ska vara möjligt måste man fatta stora beslut, inte bara inom klubben utan inom hela det åländska samhället. Vill man ha fler lokala spelare i laget måste det ske på sikt och även genom helt nya strukturer.
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Inte bara Åland, utan också stora delar av Finland har i dessa dagar slagits av budskapet om att IFK Mariehamn nästa år inte längre spelar fotboll i landets högsta liga. Som en tidigare ledare påpekade, hade 22 år gjort ligastatusen till en självklarhet. Den bara fanns och nu när den inte är där längre, då höjs röster om hur allt borde vara.
Olyckskorpar, som kallar sig realister, pratar om att klubben aldrig kommer tillbaka. Nu kommer IFK att falla genom serierna och stagnera ungefär där akademilaget är i dag, i division 3. Andra röster spekulerar i hur man ska kunna ta sig tillbaka till finrummet fortast möjligt.
Faktum är att bägge alternativ är de mest troliga. En mellannivå, där Grönvitt harvar på i Ligaettan och på sikt, likt Jaro, stiger tillbaka om tio år är högst osannolik. Ska IFK tillbaka är det direkt, eller om högst två år.
Det är nämligen inte så lätt att, likt insändarskribenter, tyckare på sociala medier och till och med huvudsponsorn själv säger, satsa på åländska spelare med enstaka förstärkningar och likt 2004 stiga in i Tipsligan, som inte ens kommer att heta så nästa år.
I 22 år spelade IFK Mariehamn på högsta nivå. Varje år har det funnits åländska spelare i truppen, i varierande mängd. De som platsar i det spelande laget har spelat. Nu föll man ut utan att en enda ålänning fanns på planen i den sista matchen.
Ålandstidningen
IFK Mariehamn behöver välja vad man vill vara. Är det viktigt med ett A-lag på hög nivå? Om det är det, då måste man i alla led förstå att det måste prioriteras.
Det vittnar om att det inte finns tillräckligt många åländska spelare som är tillräckligt bra för att IFK Mariehamn ska kunna bygga ett ligalag kring dem. Det har det inte funnits sedan de där första åren. De facto finns det inte en enda klubb i hela Tipsligan som bygger sin trupp på en majoritet av lokala spelare.
Därmed står man inför paradoxala beslut. I onsdagens tidning säger IFK Mariehamn Ab:s ordförande Dan Mikkola att en del av att trygga finansieringen för en satsning på en omedelbar retur till finrummet är att styra mera pengar från juniorverksamheten till A-laget. Så gör alla andra klubbar i Tipsligan nämligen.
Så må det vara. Alla klubbar har sin egen organisation kring sin ungdomsfotboll och lyckas varierande bra med att få in egna produkter i sitt A-lag. IFK Mariehamn behöver välja vad man vill vara. Är det viktigt med ett A-lag på hög nivå? Om det är det, då måste man i alla led förstå att det måste prioriteras.
Det har skrivits att IFK har tappat kontakten med samhället. Kan så vara. Vi ser inte längre spelare som Tommy Wirtanen på skolgården, Erik Sandvärn på dagis eller David ”Tulle” Carlsson gå runt och morsa på folk på stan. De var alla spelare som rymdes i den spelande truppen och som höll laget i serien.
I dag behöver man profiler som Jonathan Svedberg, Emmanuel Patut och Noah Nurmi som finns här av en enda orsak – att spela fotboll. Inte ens detta räckte denna gång. De lokala spelarna som fanns i truppen gjorde sina inhopp när de gavs dem, eftersom laget strävade efter framgång.
Det för oss till paradoxen. Ska IFK Mariehamn vara en sak för hela Åland, då måste man ha ett A-lag på högsta nivå. Ska det spela åländska spelare i det laget, då måste ungdomsverksamheten helt enkelt bli bättre. Ska det lyckas måste hela Åland ställa upp.
Ett förslag vore att göra projektet allåländskt. Alla klubbar, likt i dag, bedriver sin egen barn- ungdoms- och breddfotboll. Med ett gemensamt beslut, kanske genom Ålands fotbollförbund binder sig alla till ett gemensamt program för elitsatsande spelare. Åländska A-lagsspelare och många duktiga spelare till de andra seniorlagen blir följden.
I helgen kan Åland United ta silver i Nationella ligan. I sin trupp har man tre åländska spelare. Diskussionen kring sambandet kring A-lagsfotboll för damer kan vi ta vid ett annat tillfälle.
