När man – som en landskapsregering till exempel – försöker planera för framtiden kan man dela upp möjliga kommande utmaningar i fyra kategorier:
1. Det man vet och förstår.
2. Det man vet men inte förstår.
3.Det man förstår men inte vet.
Samt:
4. Det man varken vet eller förstår.
Att det traditionella juldagsfirandet för återvändare och åretruntboende, på stadens restauranger skulle bli intensivt faller definitivt inom kategori ett, medan lantrådets argumentation under den senaste presskonferensen mer lutade åt kategori tre.
Pandemitröttheten är stor och på Åland har vi hittills inte drabbats såpass allvarligt, i fråga om omfattande behov av intensivvård eller dödsfall, att allvaret på riktigt sjunkit in här. Dessutom är vi välsignade med en vårdberedskap och smittspårning i världsklass som tack vare vår litenhet och isolerade läge kunnat skydda oss oerhört effektivt.
Det var bara en fråga om när även Åland skulle drabbas av den extra smittsamma coronavirusvarianten omikron. Viruset har nu muterat till en variant med hög smittsamhet och, i det flesta fall, måttliga symtom vilket gör dess förmåga att spridas högeffektiv.
Men vi hade inte behövt uppleva de senaste dagarna smittalsexplosion, med dess tyngande konsekvenser för en redan trött vård, om vi bara hade varit lite proaktiva. Hur smittan sprids är ju som sagt en utmaning vi både känner till och förstår.
Låt vara att LR saknade juridisk möjlighet att stänga eller begränsa krogarnas öppettider inför juldagsfirandet utan ett regeringsbeslut om tillfälligt inskränkt näringsrätt i ryggen. Men att man dessutom lyckades skicka iväg sitt utlåtande där man bad regeringen i Helsingfors bestämma att de åländska krogarna ska sluta servera alkohol klockan 20 och stänga klockan 21 från och med den 1 januari, sex minuter för sent, är precis som Ålandstidningens söndagsstick uttryckte det: Genant.
Och varför vilja vänta med att införa restriktionerna till efter juldagens och nyårsaftonens i allra högsta grad förväntade firande?
Och varför vänta så till sista sekunden när vi sett omikron växa snabbt i vår närhet och vetat att mängder av julfirare var på väg hem?
Det både visste vi och förstod.
Självklart borde Åland ha egen behörighet att besluta i den här typen av frågor. Men väntan på att vi får det måste vi kunna agera på andra sätt när läget är akut.
I Ålandstidningen intervju med lantrådet Veronica Thörnroos säger lantrådet:
”Visst såg vi att omikron var på kommande. Men jag vet inte vad jag hade kunnat göra. Skulle jag ha gått ut till folk och sagt att LR rekommenderar att folk inte går ut utan sitter hemma? En sådan rekommendation kan vi inte gå ut med.
/../ ” Vi måste ha lagstöd för de rekommendationer vi går ut med som inverkar på individens fria rättigheter. Vi kan inte basera våra beslut eller rekommendationer på vad vi tycker, vi måste försöka förhålla oss till fakta och lagstiftning.”
Det där resonemanget är att ducka för ledarskapets ansvar. Lantrådet hade ett utmärkt tillfälle att använda presskonferensen till att uppmana ålänningarna att starkt överväga att stanna hemma från juldagsfirandet.
Petter Lobråten
tel: 26 633
