Ledare

Beställ en reservdel, vänta tre månader, köp en ny röjsåg. Så ska det förstås inte behöva fungera. Röjsågen på bilden är för övrigt inte röjsågen i texten.

Tullstrulet duger inte – röjsågen visar varför

Tull » Åland är ett specialfall, men det får inte betyda att lösningarna alltid kommer i efterhand. När 160 paket blir liggande i månader har lösningen helt enkelt kommit för sent.

Publicerad

Ledarsidan

Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.

En man behövde en reservdel till sin röjsåg. Den fanns bara hos ett brittiskt företag, så han beställde den och betalade. Paketet kom till Åland, och där tog det stopp. Det blev liggande hos Åland Post så länge att mannen till slut tröttnade på att vänta och köpte en ny röjsåg, berättade han för Ålandstidningen. Det är lätt att skratta åt historien, men den visar problemet rätt bra.

Problemen började den 1 juli, när nya EU-regler började gälla. De fastnade paketen är vissa försändelser under 150 euro från länder utanför EU, där momsen redan har betalats vid köpet.

Det intressanta är ändå inte exakt vilken ruta som ska fyllas i var, utan varför hanteringen för Åland inte var löst när reglerna började gälla.

Det är lätt att sucka över ännu en EU-regel, men just den här gången finns det anledning att hålla inne med suckandet. Bakgrunden är en e-handel som fullkomligt exploderat, med miljarder småpaket som varje år skickas in i EU, framför allt från stora nätplattformar utanför unionen. Det har fört med sig osäkra produkter, enorma paketflöden och en konkurrens där europeiska företag inte alltid spelar på samma villkor.

Tullfriheten för varor under 150 euro har därför slopats och ersatts av en avgift på tre euro per varukategori. Man behöver inte älska EU:s tullsystem för att förstå tanken.

Det är alltså inte den nya tullen som är problemet här. Problemet är att hanteringen för Åland inte var löst när den började gälla.

Redan den 30 juni meddelade Åland Post att de aktuella försändelserna tills vidare inte kunde hanteras. I slutet av september finns fortfarande ingen färdig lösning. Efter fredagens möte med Tullen ligger 163 paket kvar hos Åland Post. Posten vill helst att mottagarna åter ska kunna deklarera försändelserna själva via Tullens e-tjänst, som tidigare.

Självklart kan en sådan här regeländring skapa problem. Åland är dessutom ett specialfall i moms- och tullhanteringen och passar inte alltid perfekt in i de stora systemen. Men vår särställning var knappast en nyhet den 1 juli.

När ett regelverk har ett känt startdatum måste frågan om hur det ska fungera på Åland finnas med från början, inte lösas medan paketen staplas på hög. Hur var det tänkt att hanteringen skulle fungera här, och varför gjorde den inte det från start?

Att Åland är ett specialfall är inget man upptäcker efter att reglerna har börjat gälla. Det är något man planerar för.

Det handlar inte om någon mänsklig rättighet att få ett billigt mobilskal från andra sidan jorden levererat på tre dagar. Det finns dessutom goda skäl att försöka bromsa en e-handel där enorma mängder billiga prylar skickas kors och tvärs över världen. Men alla paket innehåller inte plastprylar som någon klickat hem klockan halv ett på natten. Ibland innehåller de en reservdel som bara finns hos ett brittiskt företag och som någon faktiskt behöver.

Vi är vana vid att vår särställning ibland betyder ett extra formulär, några extra klick och lite mer tålamod. Men tre månader är för länge, och att Åland är ett specialfall är inget man upptäcker efter att reglerna har börjat gälla. Det är något man planerar för.