”Det är en människoslakt som pågår här”, skriver reportern Magda Gad på Twitter, direkt inifrån Afghanistan.
Talibanerna har övertagit makten för att styra landet med en diktatur präglad av förtryck, stympningar och offentliga avrättningar. Kvinnor och flickor drabbas värst, för dem väntar ett liv i underkastelse och utan grundläggande mänskliga rättigheter.
I en intervju med BBC förklarar en nyinrättad talibandomare den nya straffskalan. Det är 100 piskslag om du har haft sex utan att vara gift och om du varit otrogen ska du stenas till döds. Andra internationella medier rapporterar att talibaner går från dörr till dörr för att samla ihop unga flickor i giftasålder som slavar åt talibankrigarna.
I veckan evakuerade Finland 340 personer med afghansk bakgrund, människor som jobbar eller har jobbat åt Finlands ambassad i Kabul samt deras familjer.
Största delen av de som har evakuerats är kvinnor och barn, sade utrikesminister Pekka Haavisto (Gröna) vid en presskonferens i går.
Nu söks det efter kommuner i hela Finland där dessa afghanska flyktingar, som anländer inom ramen för ”annan humanitär invandring”, kan bosätta sig.
Även de åländska kommunerna får ta ställning till om de kan erbjuda plats och vilket antal de bedömer att de klarar av vad gäller till exempel boende, skola och dagis. Inom stadsbudgeten är pengar vikta för att ersätta kommunen för fullkostnader för flyktingmottagandet i fyra år – allt från taxi och tolk till boende och hälsovård.
Samtidigt som en mänsklig kris pågår i Afghanistan ser vi främlingsfientliga krafter bråka i sociala medier. Tonen är aggressiv och det är verkligt svårt att förstå vad som väcker så starka känslor.
Vissa i kommentarsfälten fick tyvärr en del om bakfoten och trodde att det hade föreslagits att alla de evakuerade flyktingarna skulle tas till Åland, vilket inte stämmer.
Sedan 2015 har Åland tagit emot relativt få kvotflyktingar, 73 stycken fördelat på åtta kommuner.
Att vi inte skulle kunna hjälpa några enstaka kvinnor och deras barn att söka skydd i det här läget framstår som absurt.
En kvinnlig tjänsteman vid landskapsregeringen, och hennes familj, utsattes för dödshot efter att hon i sitt arbete uttalat sig om förutsättningarna för flyktingmottagande på Åland. Händelsen polisanmäldes tidigare i veckan.
Ingen tjänsteman ska någonsin hotas för uttalanden hon gjort i tjänsten – och i synnerhet inte hennes anhöriga.
Från politiskt håll hade man kunnat förvänta sig fler röster i debatten om flyktingmottagande från Afghanistan, även om beslutet tas av kommunerna.
Några kommunpolitiker har uttryckt tveksamhet eftersom ”många är skämda av den ökande kriminaliteten i Sverige”. Trots att den misslyckade hanteringen i Sverige inte går att jämföra med vår erfarenhet och verklighet. Åland har behov av inflyttning och vi har utrymme.
I trygghetsundersökningar uppger många politiker att rädslan för hat påverkar dem i sitt uppdrag. Till exempel att de backar och avstår från att debattera i sociala medier eller undviker att uttala sig i vissa frågor, ofta de som rör integration och flyktingmottagande.
Om förtroendevalda skulle avstå från att engagera sig eller fatta beslut som kan förarga vissa medborgare, på grund av rädsla för hat och hot har vi ett stort demokratiproblem.
