Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Landskapsregeringen och Ålandstrafiken har varit hårt ansatta för situationen i skärgårdstrafiken den senaste tiden. På ett sätt ligger det i sakens natur att det uppstår frustration hos dem som bor och verkar i skärgården. Tillgängligheten är avgörande i vardagen, och under sommaren står dessutom många verksamheter och faller med besöksnäringen.
Samtidigt finns det skäl att stanna upp. För den som följer med från sidlinjen ger debatten stundtals intrycket att varje fullsatt färja och varje trafikstörning eller reservlösning är ett bevis på att hela systemet havererat.
Visst var det dåligt att sommaren inleddes med ett oklart bokningssystem och cykelturister som lämnades kvar på kajen, visst ska kritik framföras när den är befogad, men alla gånger är den inte det – och just nu känns det som att nästan vad som helst kan bli ytterligare ett bevis på att skärgårdstrafiken inte fungerar.
Den senaste kritiken mot reservfärjan Ejdern är ett exempel. I ett retoriskt uppskruvat inlägg på Facebook som gillats av nästan 200 personer beskriver en resenär en fullsatt färja och använder en fyraåring som får sitta på bildäck som exempel på varför saker och ting är helt åt skogen.
Det är förstås inte optimalt att en reservfärja måste gå in sommartid, men i en redan upptrissad debatt får den här typen av inspel också betydligt mer uppmärksamhet än vad som är rimligt. Det är väl ingenting märkligt med att en fyraåring, eller fyrtioåring för den delen, får hänga på däck på en skärgårdsfärja mitt under brinnande högsäsong?
Ålandstidningen
Allt annat vore konstigt. Om inte skärgårdsfärjorna är fulla under högsäsongen betyder det i praktiken att den kapacitet som upprätthålls är långt över den nivå som behövs under den absoluta majoriteten av året. En sådan överkapacitet hade varit kostsam och helt omöjlig att motivera i ett system som ska vara långsiktigt hållbart. På vilka andra säsongsorter i världen är offentligt finansierade kommunikationer inte överfulla under högsäsong?
Om inte skärgårdsfärjorna är fulla under högsäsongen betyder det i praktiken att den kapacitet som upprätthålls är långt över den nivå som behövs under den absoluta majoriteten av året.
Kevin Eriksson
Med det sagt finns det förstås också andra än fyraåringar och fyrtioåringar. Som rörelsehindrade eller äldre som inte kan gå i trappor och som helt enkelt inte kommer till salongen om det saknas hiss och andra tillgänglighetslösningar. Sådana kan förstås inte bli lämnade på däck hur som helst. I det här fallet ska man dock ha med sig att vi pratar om en reservfärja. Det är olycklig tajming men inte meningen att det ska vara så här och långt ifrån ett kvitto på att allt är åt skogen.
Tillfälliga plaststolar eller liknande skulle möjligen kunna fungera som en nödlösning i sådana situationer, men någon måste förstås ansvara för att de faktiskt finns tillgängliga när behovet uppstår. Och om det verkligen finns personer som är i genuint behov av sittplatser i fullsatta salonger, bussar, väntrum på apotek eller liknande, borde en gnutta medmänsklighet ändå kunna lösa situationen. Eller har människor som grupp numera blivit så självupptagna att ingen längre reser sig och erbjuder sin plats åt den som bäst behöver den?
