Kräv din rätt att vara svenskspråkig

Att ha rätt till svenskspråkig service på pappret har länge varit lätt. Att utkräva denna rätt i verkligheten har varit svårt, men inte längre. Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden (nämnden) har i tre avgöranden de sista året bekräftat att utebliven lagstadgad rätt till service på svenska utgör diskriminering. Avgörandena visar hur också ålänningar kan använda rättssystemet för att utkräva sina språkliga rättigheter.

I det första fallet sökte en patient vård för psykisk ohälsa vid en barnjour. Trots önskemål om svenska bemöttes patienten delvis på finska, eftersom skötaren saknade vissa svenska ord och bad patienten att översätta. Nämnden ansåg att den unga aldrig fått ett verkligt språkval och konstaterade diskriminering. Förbudet förenades med 5.000 euro i vite och 3.000 euro i rekommenderad gottgörelse till patienten.

I det andra fallet ville en person göra en brottsanmälan på svenska vid en polisinrättning. Eftersom ingen svenskkunnig fanns på plats hänvisades personen till elektronisk anmälan. Myndigheten borde självmant ha ordnat svensk betjäning, fann nämnden som fastslog att bristen utgjorde diskriminering. Nämnden förenade sitt beslut med 3.000 euro i vite och 750 euro i rekommenderad gottgörelse.

I det tredje fallet sökte en person kontakt med diskrimineringsombudsmannen via det svenska kontaktnumret. Personen fick inget svar, utan kopplades vidare till domstolsverkets telefonväxel och fick beskedet att växeln var finskspråkig. Också detta var diskriminering enligt nämnden och resulterade i 1.500 euro i gottgörelse.

Exemplet är kanske det mest illustrativa och parodiska. Att personen ringde just diskrimineringsombudsmannen framstår som närmast Kafka-artat. Diskrimineringsombudsmannens uppdrag är nämligen att hjälpa medborgare som upplever diskrimerning – raka motsatsen till att själv diskriminera dem som tar kontakt. Möjligen förklarar denna fadäs att diskrimineringsombudsmannen avböjde att medverka på Ålands regerings språkseminarium tidigare i vår. Ombudsmannen ger inte direkt intryck av att vårda sin roll som också ålänningarnas och finlandssvenskarnas diskrimineringsombudsman.

Åland har i och för sig en egen diskrimineringsombudsman. Denna myndighet kan dock inte  agera var den språkliga skon oftast klämmer: hos riksmyndigheter, i närings- eller föreningslivet.  För ålänningarna lönar det sig kanske bättre att anmäla fall av språkdiskriminering direkt till nämnden som har en skyldighet att hjälpa till att utreda ärendet. Advokat krävs därför sällan och bevisreglerna gör processen ovanligt fördelaktig. Den anklagade måste oftast bevisa sin oskuld, vilket i sin tur förklarar att nämndens avgöranden sällan överklagas.

Nämndens strikta linje i språkdiskrimineringsfall har dock hållit måttet också i domstol. Helsingfors förvaltningsdomstol upprätthöll 2024 ett nämndbeslut efter att en polismyndighet bara delvis betjänat en omhändertagen minderårig på svenska, och förenade förbudet med 5.000 euro i vite.

Förbudet mot språkdiskriminering gäller inte enbart gentemot det allmänna. Redan 2019 fälldes ett parkeringsbolag av nämnden som utgav sig för att vara tvåspråkigt men skyltade på finska om vissa villkor. Alltså kan även företag och föreningar ställas till svars om de utger sig för att erbjuda svenska som kontaktspråk men i praktiken bemöter sina kunder enbart på finska.

Sammantaget har ålänningar mycket att vinna och lite att förlora på att agera. Språkskyddet har genom diskrimineringsrätten utvidgats från sköra pappersprodukter till handfasta rättighter. När dina språkliga rättigheter kränks behöver du alltså inte längre knyta näven i fickan. Använd i stället din lagstadgade rätt och din medborgerliga plikt att bidra till strukturell förändring.