”Vad gäller fordon med högt ljud eller störande musik finns det inte någon enkel och allmän regel som säger att allt som upplevs som högljutt automatiskt är kriminaliserat” skriver polisen i en insändare.Robert Jansson
Högt ljud behöver inte alltid vara kriminellt
Ålands polismyndighet går i en insändare igenom vilka verktyg man har när till exempel fordon spelar högljudd musik.
För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Polismyndigheten tar de upplevelser som beskrivs i insändaren av Merja Renvall i måndags på allvar. Trygghet, trivsel och möjlighet till nattsömn är alla angelägna frågor.
Frågeställningen är återkommande varför polismyndigheten önskar gripa möjligheten att expandera resonemanget något, utöver att endast besvara skribentens frågor.
Vad gäller högljudda tillställningar är det viktigt att hålla isär olika rättsliga perspektiv. Det som regleras i lagen är den offentliga tillställningen som sådan, alltså ett evenemang som är öppet för allmänheten. För sådana tillställningar gäller regler om anmälan till polisen och om polisens möjlighet att ge föreskrifter eller i vissa fall avbryta en tillställning. Det är alltså inte det höga ljudet i sig som utlöser regleringen, utan att det är fråga om en offentlig tillställning i lagens mening.
Vad gäller fordon med högt ljud eller störande musik finns det inte någon enkel och allmän regel som säger att allt som upplevs som högljutt automatiskt är kriminaliserat. Högt ljud upplevs olika av olika personer, och rättsligt måste polisen alltid bedöma vilken bestämmelse som är tillämplig i den konkreta situationen. Är störningen på allmän plats kan det vara fråga om en ordningsstörning, eftersom man på allmän plats inte får föra oljud eller annars störa allmän ordning och säkerhet. Sker störningen på ett sådant sätt att andra människors hemfrid påverkas kan andra regler aktualiseras. Ytterligare ska bedömas om det kan utgöra ett miljö- eller bullerärende varvid Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet är tillsynsmyndighet, inte polisen.
För att polisen ska kunna påföra en straffrättslig påföljd måste det finnas lagstöd för det gällande just den specifika gärningen. I vissa situationer förutsätts målsägandens straffyrkande för att ärendet ska kunna drivas. För exempelvis hemfridsbrott gäller som huvudregel att åtal inte väcks om inte målsäganden yrkar på straff, om inte ett synnerligen viktigt allmänt intresse kräver annat. Samtidigt kan polisen i en pågående situation ändå ingripa för att återställa ordningen eller få ett störande beteende att upphöra.
Ålandstidningen
I ordningslagen finns bestämmelser som gör det möjligt för polisen att ingripa mot störande beteende på allmän plats. Den åländska ordningslagen anger att påföljden för ordningsförseelse är böter. Om det är fråga om återkommande överträdelser kan nya ingripanden och nya bötesärenden med ett förhöjt antal dagsböter aktualiseras. Processen möjliggör även att upprepade överträdelser med samma gärningsman under vissa förutsättningar kan föras vidare till åtalsprövning och eventuell rättegång. Detta oaktat har varken polisen, åklagaren eller domstolen någon möjlighet att välja en annan eller strängare påföljd än den som lagstiftningen faktiskt medger för den aktuella gärningen.
Begreppet ultima ratio beskriver kriminalisering som samhällets sista utväg när alla andra möjligheter är uttömda. Ett oönskat beteende är inte automatiskt kriminaliserat. Vilka handlingar som är straffbara och hur strängt de ska bedömas bestäms genom lag av de folkvalda. För de aktualiserade överträdelserna är påföljden huvudsakligen böter vilket utgör ramen för polisens handlingsutrymme.
Utanför kontorstid är 112 vägen in till alla blåljusmyndigheter, även polisen. Att dessa ärenden självklart skulle höra till trafikpolisen är ett missförstånd. Högt ljud är i första hand en ordningsstörning och hör närmast till området allmän ordning och säkerhet. Oavsett organisatorisk placering kan en polis ingripa när lagens förutsättningar uppfylls.
Polisen kommer fortsättningsvis att ingripa när det finns skäl till det och vidta de åtgärder som lagen kräver, inom ramen för de resurser polisen tilldelats. Samtidigt behöver det sägas att polisen inte kan vara överallt och hela tiden, en sådan övervakningsnivå är knappast heller önskvärd. Verksamheten finansieras med skattemedel och resurserna måste användas så effektivt och ändamålsenligt som möjligt. Straffvärdet ger uttryck för samhällets syn på hur klandervärd en viss typ av gärning är och utgör en av många omständigheter som ska beaktas då polisen prioriterar i sin verksamhet: handlingar med högre straffvärde väger tyngre.
Polisens uppdrag är ytterst både reaktivt och proaktivt. Det bästa brottet är det som aldrig begås. Polisen kommer att fortsätta arbeta med samverkan, dialog och förebyggande arbete vid sidan av rent repressiva åtgärder, allt i avsikt att minska risken för att brott och störningar alls uppstår.
Det förebyggande arbetet står helt centralt. Polisen utför sitt uppdrag i samarbete med andra myndigheter, sammanslutningar och invånare. Ofta nås bättre resultat genom dialog, vuxennärvaro och gemensamt ansvarstagande än genom straff. Vuxensamhället behöver tala med barn och unga vuxna om hänsyn och ansvar. Genom civilkurage och lokal samverkan kan vi tillsammans bidra till ett tryggare samhälle.
Gällande frågan om ”polisens förslag till system för medborgarinsyn och medverkan” avses det arbete som inletts efter att polisstyrelsen avvecklades. Avsikten är att skapa former för medborgarinsyn och medverkan, speciellt för grupper som traditionellt inte haft en naturlig kontaktyta till polisen, men också för kommuner och samfund. Det handlar alltså främst om bättre samverkan och bättre kontaktytor mellan polis och samhälle, inte om en särskild ordning för att hantera enskilda förseelser.
Inget löser alla utmaningar ensam, men genom samarbete kan vi nå långt.
