Den frågan ställer sig Jonas Bladh i ledaren i måndagens Ålandstidning. Men han undviker den självklara sanningen. Då vi lever i en demokrati, har varje person rätt att rösta på vem man vill av de uppställda kandidaterna. Och kvinnor har tydligen större förtroende för de manliga kandidaternas kunskaper och förmågor än för de kvinnligas, och föredrar därför att lägga sin röst på en man. Med andra ord: Om alla kvinnor skulle rösta på kvinnor, hade vi ett jämställt lagting.
Därför är frågan man borde ställa alla de kvinnor som röstar på män, varför de inte lägger sin röst på en kvinna? Varför har man inte förtroende för att kvinnor kan föra kvinnors talan? Varför tror man att männen är bättre än kvinnor på att föra fram i budgetdebatten att det behövs mer pengar till äldrevård och barnomsorg? Traditionella områden där kvinnor kan känna sig mer hemma i debatten, än vad män generellt gör.
Varför tror inte kvinnor att kvinnor, lika bra som en man, kan föra talan om problemet att det inte finns tillräckligt med arbetsvilliga händer inom äldreomsorgen, att kvinnolöner inom traditionella kvinnoyrken är för låga, att arbetspassen är för långa, att arbetet är för tungt?
Eller anser kvinnorna att en kvinna inte kan förstå sig på behovet av vägar, bror och skärgårdstrafik? Eller att en kvinna inte har en susning om hur man driver ett företag, eller har kunskaper i miljöfrågor?
Inför höstens val är det dags att kvinnorna tänker till, och faktiskt fundera på om man inte för omväxlings skull borde lägga sin röst på en kvinnlig kandidat, i stället för att traditionsenligt rösta på en man. I stället för att landskapsregering och lagting behöver komma med olika mer eller mindre konstruktiva idéer på hur man ska få ett mer jämställt lagting.
Runa Lisa Jansson
