Foto:

Än vajar de röda fanorna

I helgen var det första maj. Dagen då man helt historielöst går ut och upprepar tidigare generationers fruktansvärda misstag. Man går ut och hyllar idéer som dödar.

Då som nu var målet ett klasslöst socialistiskt samhälle och vägen dit är nu som då revolution. Nu, lite över hundra år senare, räknar man att nästan hundra miljoner människor har dött under denna vettlösa ideologi.

Än vajar de röda fanorna på gator och torg. Tittar vi på socialismens utfall runtom i världen så ser vi att dessa idéer undantagslöst leder till massmord, förtryck, svält, krig och död.

Ett av startskotten till denna fruktansvärda ondska som med järn, våld och vapen rullade in över Europa i början på 1900-talet finner vi i bland annat kommunismens fader, Karl Marx, och hans idéer om ett klasslöst samhälle. Han avslutade sitt kommunistiska manifest med den kända raden: ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”

En dag som denna, 1 maj, kryper samma slagord och fanor fram igen. Också i vårt samhälle får vi ta del av dessa slagord och citat. Än vajar de röda fanorna på gator och torg. Samma kampsånger och samma förebilder.

På valborg uppdaterade jag min profilbild med ett omslag bestående av ett hjärta med texten ”Socialism är ondska”. Ett omslag designat av författaren Aron Flam. Bemötandet jag fick i närmare hundra kommentarer var minst sagt häpnadsväckande.

Åländska (Social)Liberaler, Socialdemokrater och socialister förenade sig bakom kampen om att ett konstaterande som detta är tecken på dåliga värderingar, politisk omognad, tuffa tider, en vilja att provocera, trollning och så vidare. Allt detta menat till mig som person men självklart, för det mesta, inlindat i indirekta ordalag.

Men NEJ, jag vill inte provocera. Jag vill belysa! Jag vill att vi slutar vara naiva och slutar legitimera idéer som dödar. Jag vill att vi tar avstånd från antidemokratiska idéer som lindas in i fluffiga slagord och slagkraftiga sånger.

Vladimir Lenin yttrade en gång i tiderna orden ”socialismens mål är kommunismen”. Ska vi inte lära oss av historien? Är inte dessa idéer farliga? Räcker det inte med nästan hundra miljoner döda? Jag tror att vi på samma sätt som att vi tar avstånd från vidrigheter såsom nazism, fascism och islamism också bör ta avstånd från socialism. Jag menar att socialism med all dess död och förföljelse de facto är ondska. Om du inte håller med –gå inte i personpåhopp och byt inte ämne –argumentera med vetenskap och fakta istället.

Jag är övertygad om att vi måste kunna sära på idéer om ett välfärdssamhälle och socialism. Det är helt enkelt inte samma sak. Det är inte socialism som byggt våra västerländska liberala demokratier. Socialism leder till fångenskap medan liberalism slår värn om största möjliga frihet. Vi i Finland krigade mot denna ondska för inte mindre än 75 år sedan!

Det är frihet som har gett oss det samhälle vi har i dag – det bästa samhället människan genom historien hittills levt i. Jag önskar att vi kan lära oss av våra misstag och ta avstånd från farliga idéer och på den vägen uppnå ett samhälle där vi når största möjliga jämlikhet i möjlighet för alla.

Så; ska vi ta diskussionen om socialismens och kommunismens fruktansvärda brott mot mänskligheten eller ska vi ägna vår tid åt att legitimera dessa vidriga brott? Du väljer.

”...Blood, whips and guns -- or dollars. Take your choice -- there is no other -- and your time is running out.” – från Francisco d'Anconia’s tal om pengar, från ”Atlas Shrugged” av kommunistregimöverlevaren Ayn Rand, 1957

Jannik Svensson

Hittat fel i texten? Skriv till oss