Att politiker och myndigheter ger mer piska än morot är känt sedan länge. Snart är det val och politikerna börjar hälsa på sina medmänniskor igen. Och då kan de tillåta sig ett leende men dock svårtolkat. Nu är det snart jul och många ger varandra något i form av gåvor eller löften. En del vågar säja Ja och lova evig trohet tills döden skiljer dem åt. Det låter dramatiskt men var bättre förr.

Bättre förr var det också när vi hade Veikkaus olika spel här på Åland. Då kunde man erkänna att man bor och lever på Åland. Träffar ofta folk i olika områden på fastlandet. De säger: Bor inte du där som folk har förmyndare i form av politiker? Jag skäms och svarar: Ja. De frågar hur det är möjligt att 30.000 personer inte kan göra sånt som hundratals miljoner européer kan göra.? Som att spela Eurojackpott och vinna stora pengar. Jag är då tvungen att säga: Tyvärr har vi på på Åland så kallade intressebevakare eller på vardagsspråk, förmyndare.
Vad då? säger man då. Jo jo måste jag blygt säga. Här på Åland finns inte demokrati. Enda gången vi får göra något utan att diktaturen ingriper är på valdagar då vi beordras till valurnorna för att plita ner numror som ger vissa personer rätt att idka diktatur åter i fyra år. Sen i tysthet höjer de sina löner och säger Hurra vad vi är bra här i borgen. Piska ska folket ha och inga miljoner för då kan de ju tro att Jantelagen inte längre gäller.

Nu är det december och många skriver önskelistor. På min önskelista står högst upp: Veikkaus tillbaka till Åland 30.000 gånger, för man ska i juletid tänka på sin nästa.

Visa nu politiker att ni också tänker på folket som gett er möjlighet att bestämma och att ni har givandets glädje i era hjärtan. Ge oss Veikkaus tillbaka.
Jag önskar alla i Europa en god jul och tur i spel.

Kurre i Jurmo