I onsdags debatterades i lagtinget lagförslaget kring ”Tillfällig skatt på vinster inom elbranschen”. Landskapsregeringen har i rask ordning tagit fram förslag till blankettlag i syfte att markera behörighetsfrågan kring näringsskatt. Bra landskapsregeringen, stöder detta fullt ut, vi behöver ha full vetskap om vilka våra skatteverktyg är. Gällande just näringsbeskattningen ser jag inte att vi ska lägga ytterligare tyngd på våra redan skattedrabbade företag, men i fallet havsbaserad vindkraft kan en egen näringsskatt vara positiv. Lagförslaget i sig, ska motverka överstora vinster bland elbolag.

Debatten avslutades i lite mer politiskt färgade åsiktsutbyten. Hållbart initiativs Simon Holmström menade att Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina var den huvudsakliga orsaken till dagens rusande inflation och energikris. Det är som att säga att landskapets svaga ekonomi beror på pandemin. Rysslands avskyvärda krig har påskyndat en spiral som har byggts under flera år av oansvarig energipolitik i stora delar av Europa. En nedmontering av kärnkraft via beskattning som gjorde reinvesteringar och byggandet nya reaktorer ekonomiskt ointressant. I stället för att skapa en stabil energiproduktion via kärnkraft och parallellt med detta utveckla andra fossilfria energiformer som vind- och solkraft, skapades per automatik en stor beroendeställning gentemot Ryssland. Detta beroende har Putin nyttjat till sin fördel och det är där vi är i dag. Mixen av kärnkraft och annan fossilfri energi är elementär och här ser jag Finlands energipolitik som ett bra exempel, jämfört med bland annat den svenska och tyska, som nog måste klassas såväl naiv som oansvarig.

Åratal av diverse stödpaket, obligationer och riktade insatser för att stimulera branscher har parallellt med detta skapat en perfekt storm för inflation, där Rysslands vidriga handlingar påskyndade det hela. Detta lyftes förtjänstfullt av min kollega Zetterman i debatten, och det är enkelt att förstå orsaken till dagens energi- och inflationsscenario.

Europeiska elbolag har inte gjort något annat än vad företag ska göra. Det har fungerat enligt principen tillgång och efterfrågan. Grundfelet är den under många år förda centrala energipolitiken, som tack vare misstron mot kärnkraft samtidigt försenat hela den gröna omställningen. Sett till dagens prekära situationen behövs lagförslaget, som ska begränsa möjligheterna till för stora vinster och där den extra beskattningen ska finansiera diverse stödsystem för att underlätta energifattigdomen, trots att den måste ses som en straffbeskattning. Vad är annars alternativet för att hantera situationen? Annan typ av beskattning? Energifrågan har varit en politisk experimentverkstad för fantasier och godtrogenhet under lång tid, medan Putin har gnuggat händerna.
John Holmberg (Lib)Lagtingsledamot