Jag tycker att det är högst beklagligt att det numera inte går att debattera kring saker och ting, då allas åsikter tycks vara huggna i sten. Allt är svart eller vitt –rätt eller fel. Visst är det ju både roligare och mer intressant att debattera, undersöka olika möjligheter, lära sig av sina ”motståndare” och ibland upptäcka att det finns andra förklaringar som man inte känt till.

Jag är lite besviken på dig Runa-Lisa (Ålandstidningen 1 april), du brukar ofta ha insändare som jag uppskattar och jag har flera gånger tänkt skicka dig en eloge för det, men tyvärr har det inte blivit av. Men du –och ni andra –som ”gått i taket” på grund av vad jag förde fram i min insändare: Jag har svårt att förstå varför? Jag har ju inte påstått att den covid vi nu kämpar mot inte är värre än en vanlig förkylning! (Trots att den i många fall faktiskt tycks vara lindrigare än så). Inte heller har jag proklamerat att alla restriktioner måste bort.

Däremot anser jag att det finns en hel del restriktioner som slår fel och därför borde tas bort, åtminstone här på Åland. Bibliotek, museer, simhallar och gym är otroligt viktiga att kunna ta sin tillflykt till –speciellt nu under covidtiden. Dessutom utgör de en så pass liten risk för spridning av covid att den är försumbar, och det är relativt lätt att reglera hur pass många som får komma in. Så skönt därför att de nu har öppnats. Min förhoppning är att de aldrig stängs på nytt.

En annan och mycket viktig omständighet är den ekonomiska aspekten. Det är tyvärr omöjligt att kompensera alla som lidit stora förluster –helt oförskyllt. Känns väldigt orättvist. Vad gäller andra restriktioner så är det många som har problem med munskydden, men ändå inte vågar annat än att använda dem både av rädsla för smitta och av rädsla för att utsättas för omvärldens ilska. Vi vet ändå att munskydd bara skyddar mot droppsmitta. Däremot är de ohälsosamma att ha på sig en längre tid än några timmar. Dessutom blir många trötta och illamående och får även huvudvärk av dem. Och skolbarn borde absolut inte utsättas för att bära munskydd. Vill man vara försiktig är visir ett bättre alternativ på många sätt.

Vi får heller inte förringa betydelsen av att vi känner igen dem vi möter samt de dövas rätt att kunna läsa av läppar och ansiktsuttryck och barns rätt att lära känna igen ansikten och inte bara se människor med mask för ansiktet överallt. Dessutom tycks munskydden leda till att man är mindre noga med att sprita händerna har jag hört. God handhygien och avstånd är nog det bästa och viktigaste för att skydda sig mot all sorts smitta.

Det finns tyvärr exempel på pensionärer som inte varit utanför dörren sen mars ifjol, vilket jag tycker är tragiskt och helt fel. För att inte tala om de far- och morföräldrar som inte tillåtits träffa eller krama om sina barn och barnbarn under en väldigt lång tid. Det är på grund av sådana exempel som jag ställde frågan: Är vi inte lite för rädda för covidsmitta?

Jag vill gärna ha en debatt med olika åsikter om de följder som covid och restriktionerna fört med sig. Reaktioner och tankar ni lagt märke till hos er själva men även hos andra i er omgivning. Jag hoppas att ämnet inte mera behöver kännas eller behandlas som tabubelagt?

Om man är rädd att komma fram med sin åsikt ifall man tror den leder till ilska och ovänskap eller andra repressalier kan man väl få skriva anonymt? För egen del är jag som pensionär och ensamstående inte beroende av om jag förargar någon med min åsikt. Än så länge har vi faktiskt åsiktsfrihet. Och tack och lov blev vi inte av med rörelsefriheten heller.

Iris Grüssner-Hellman. Leg.psykolog, pensionär