Många har frågat mig om de åländska skärgårdsfärjorna Ådan och Odins möjligheter att trafikera i is. Ådan, som inköptes från Norge har bland annat legat upplagd vid Möckelö-varvet en längre tid. För att vintertid få trafikera i is för handelsfartyg fordras att ett fartyg är isförstärkt och har isklass.

Om vi går tillbaka i tiden med några glimtar över hur isklasserna i Finland uppstod. Före kriget med Sovjetunionen hade Finland ångisbrytare, nämnas kan ss Jääkarhu, som ansågs vara en av världens dåtida kraftigaste isbrytare med tre ångmaskiner och att befälhavaren råkade vara Hjalmar Palme från Mariehamn, min farfar, kan ju nämnas här i förbifarten. Vid isbrytarassistans på den tiden steg så fordringarna på isförstärkning, då nitförbanden på svaga skrov i isbandet började läcka.
I dag upprätthålls och granskas fartygens isklasser av Traficom. Redan i min slutexamen till skeppsbyggnadsingenjör hamnade jag på konstruktionsförstärkningar av de delar som berörs av finsk isklass 1A Super till ett större fiktivt bulklastfartyg. Här tillkom isspant hela vägen från fören till aktern i isbältet, skrovplåtsbyte med mera.
Ålands första styckegodsfartyg till finsk isklass 1A-godkända fartyg blev Sallybolagets ss Dagny, byggd 1927 i Tyskland. Vid en annan uppgradering av en shelterdäckare från finsk isklass 1B till 1A blev de tillkommande konstruktionerna inte så omfattande och kostsamma, men isklassen 1A fordrar minst 1.000 axel hästkrafters huvudmaskin, men inte isspant hela vägen från för till akter.
Det var en framgång för Finland då de finska isklasserna blev gemensamma med Sverige och i dag har vi finsk/svensk isklass förutom Det Norske Veritas polarisklass 2.0, som har den mest påkostade isförstärkningen, medan finsk/svenska isklasserna 1A Super, 1A, 1B, 1C, och mindre betydelsefulla klass två och tre kommer efter. Det Norske Veritas i Norge införde så för till exempel svensk/finsk isklass 1A Super den egna betäckningen 1A1. Ms Ådan har varit i klass i Det Norske Veritas, men hon förefaller inte att inneha de högre norska isklasserna och frågan är om hon kan upprätthålla regelbunden vintertrafik i brunnen isränna.
Försäkringsbolagen ersätter i regel inte isskador för fartyg utan isklass. Vanliga isskador är skrovintryckningar, skador på propellrar, lager och roder och isskador är dyra i reparation. Ms Odin har finsk isklass 1C som är den vanligaste finsk/svenska isklassen bland de i utlandet byggda handelsfartygen.
Om man skulle jämföra några av våra skärgårdsfärjors maskinkraft per breddenhet approximativt i isbältet har ms Mergus: 158 KW (kilowatt), ms Skiftet 152 KW liksom ms Gudingen, medan ms Ejdern kommer efter med 132 KW.

Hans Palme
Medlem i LA.RA.DI.