Insändare

Föräldrar – det är ert ansvar vad barnen gör på elskotern

Publicerad

Skicka in en insändare

För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.

Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).

I fredags förvandlades en helt vanlig kväll på torget till något som kunde ha blivit en mardröm. Vi och våra barn väntade på mat innan vi skulle hemåt. Mitt I allt hörs skrik, och chockerade inser vi att vår sjuåring blivit påkörd av en elskoter, ett par meter från oss mitt bland folk. Har han slagit huvudet? Vad är brutet? Det rinner blod från huvudet och han skriker av smärta - mardröm.

Många kommer fram och hjälper med papper och som tur vad råkar experthjälp finnas nära till hands, vilket tacksamt ger lite lugn åt oss föräldrar. Det slutade på akuten i några timmar med stygn och skrubbsår. Vi hade tur! Det kunde ha slutat betydligt värre.

Föraren var en kille i 13-årsåldern, utan hjälm. Min första reaktion var ren ilska mot honom. Men när chocken lagt sig insåg jag att min ilska är riktad åt fel håll. En 13-åring saknar ofta konsekvenstänk och förståelse för hur tungt och farligt ett sådant fordon faktiskt är när det smäller.

Ansvaret ligger hos er föräldrar.

Det är ni föräldrar som köper utrustningen, eller som tillåter era barn att använda dem. Det är ni som måste sätta gränser, lära dem trafikregler och kontrollera att de bär hjälm och respekterar områden där folk går och rör sig.

Elskotrar är inga leksaker. I händerna på ett barn utan konsekvenstänk blir de en direkt fara för småbarn, äldre och barnen själva.

Till våra åländska lagstiftare och beslutsfattare:

Ålands hälso- och sjukvård har slagit larm och landskapsregeringen utreder frågan – bra! Men här kommer en påminnelse om att detta borde påskyndas. Den dagen någon skadas allvarligt, eller värre än så, är dagen det dröjt för länge.

Jag skriver inte detta för att hänga ut någon, utan som en uppmaning till alla föräldrar på Åland: Ta samtalet där hemma. Fråga var och hur era barn kör. Sätt gränser innan en olycka får obotliga konsekvenser. Den olyckan skulle drabba även ert barn som körde, som inte förstår konsekvenserna, men får leva med det efteråt.

En orolig förälder