Får ska kunna gå på bete utan att en sönderriven flock först måste bevisa att risken är verklig. Efter helgens sannolika vargangrepp i Eckerö måste Åland kunna agera tidigare.Sebba Södergård
Fåren ska inte behöva bli bevismaterial
Skyddsjakt » När 17 får måste dö innan samhället kan agera har man börjat i fel ände. Skyddsjakt ska, som ordet säger, skydda – inte enbart sättas in när skadan redan är skedd.
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Det började med att en förbipasserande båtförare såg döda får i vattnet vid en vandringsled i Eckerö. Till slut stod det klart att 17 djur hade dödats. De som överlevde stod och skakade.
Allt talar för att det var varg. Skadornas omfattning och sättet fåren angripits på stämmer, enligt myndigheternas bedömning, med ett vargangrepp. Men jakt på ett skyddat djur ska inte bygga på gissningar, och det är inte enkelt att säkerställa att rätt varg fälls.
Ändå skaver det när de döda fåren blir det underlag som krävs för att samhället ska kunna agera.
Minst en varg har rört sig i Eckerö i månader. Det har funnits observationer och tecken på att det kan handla om två djur. Hittills hade de hållit sig undan och inte angripit tamdjur. Det spelar roll. En vargobservation kan inte automatiskt betyda jakt, och varje varg som rör sig kan inte behandlas som en akut fara.
Ålandstidningen
Samtidigt måste skydd också få handla om att förebygga. När vargen väl går in i en fårflock är det sent att först då behöva samla det avgörande underlaget. Då har skyddet redan kommit för sent för djuren i hagen.
Jaktförvaltare Roger Gustavsson säger att flera tjänstemän arbetar med ärendet och att målet är ett snabbt beslut. När den här texten läses kan beslutet redan vara fattat. Det är i så fall bra.
Inget tyder på att förvaltningen sitter med armarna i kors. Problemet ligger snarare i systemet än i handläggningen. Den större frågan finns kvar även efter ett beslut. Roger Gustavsson sätter själv fingret på den: det mest kontroversiella är inte jakten i sig, utan att skador först tycks behöva inträffa.
Det är en fråga politiken behöver ta sig an. Reglerna kring varg är komplicerade, med både nationell lagstiftning, EU-bestämmelser och krav på ordentliga underlag. Det går inte att trolla bort. Men det är heller inte rimligt om regelverket ger tydligast handlingsutrymme först när fåren redan ligger döda.
Det behövs en färdig plan för vad som händer när varg konstateras nära tamdjur. Vem följer rörelserna, vilken hjälp sätts in och när blir risken så konkret att skyddsjakt kan prövas? Finns det hinder i dagens regler måste politiken säga vilka de är och arbeta för att undanröja dem.
Nästa gång måste samhället kunna agera innan en flock rivs, inte först efteråt.
Linda Blix
Det betyder inte att en varg ska skjutas så fort någon ser ett spår. Men fårägaren ska inte först behöva förlora en del av sin flock för att bevisa att hotet var verkligt.
Det går inte heller att göra varje naturbete till en fästning. Får måste kunna beta även där människor rör sig. Fårägaren Jonas Grönlund hade inte väntat sig ett angrepp vid en välbesökt vandringsled. Det är svårt att klandra honom för det.
Oavsett om skyddsjakten redan har beslutats när detta läses återstår frågan: hur ser man till att nästa ingripande kommer före angreppet, inte efter? Nästa gång måste samhället kunna agera innan en flock rivs, inte först efteråt.
