Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Den senaste månaden har bjudit på en uppsjö av uppslag för en krönika. Jag plockar några russin ur händelseflödet:
”Flummigt”, ”elitistiskt” och ”otydligt”. Den politiska agendan i syfte att göra Åland till ett hållbart samhälle möter ingen större entusiasm bland ålänningarna. Inte så underligt då folk i gemen inte ens känner till den. Och bland de få som gör det upplevs innehållet som politiskt snömos.
Då Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda nyligen debatterades i lagtinget konstaterade John Holmberg (Lib) att den tappat sin relevans bland ålänningarna och måste bli mer jordnära. Snarare har väl agendan aldrig haft relevans eftersom den aldrig har planterats bland gräsrötterna. Arbetet beräknas ha kostat 2,7 miljoner under perioden 2015–2025. Av dessa skattemedel borde väl en tillräcklig del ha avsatts för aktiv involvera, motivera och fortlöpande informera ålänningarna om agendans mål och mening.
Varje genomgripande samhällsförändring kräver tillräcklig folkligt förankring och måste vara begriplig och motiverad för att lyckas. I praktiken krävs incitament, i de här fallet en stående meny av stöd eller förmåner som premierar en övergång till hållbara alternativ. Att nu, drygt tio år senare, upptäcka att projektet utmynnat i en elitistisk klubb för inbördes beundran är inte ens politiskt reaktivt, snarare ”god morgon yxskaft”.
Återigen en larmrapport om att våra skolungdomar uppvisar allt sämre resultat i svenska och läsförståelse. I den senaste internationella PISA-mätningen följer Åland samma negativa trend som övriga Norden. I nationell jämförelse uppvisar åländska elever i klass sju väsentligt sämre resultat i svenska än finländska elever.
Ålandstidningen
Katastrofalt illa då förmåga att läsa, begripa och tillgodogöra sig textinnehåll är en grundförutsättning för kunskapsinlärning.
Det behövs inte fler utredningar om den förödande inverkan den ständiga distraktionen från digitala skärmar har på våra ungas kognitiva förmåga. Inför åldersgräns för sociala medier. Plocka bort alla privata mobiltelefoner i skolan och återinför analoga undervisningsmedel: böcker, block och penna. Görs inget nu riskerar vi få en passiv, obildad generation i händerna på artificiell intelligens (AI).
Avslöjandet om nivån på arvodet till Regnbågsfyrens verksamhetsledare får det åländska föreningslivet att koka. Att en anställd för en förening med 50 betalande medlemmar erhåller över 5.000 euro per månad är ett slag i ansiktet på alla som år efter år kämpar för att hålla verksamheten i gång med mycket knappa stöd och resurser.
Utan uppoffrande ideella insatser av få personer skulle det inte fungera. Och hur i hela friden kan utbetalaren av verksamhetsbidrag till Regnbågsfyren tillåta att detta pågår år efter år? Läser man inte boksluten, där kostnaden för verksamhetsledaren tydligt bör framgå?
Här måste det ske en revision och regelskärpning i fördelning av Paf-medel. Även om det numera anses politiskt korrekt att premiera vissa verksamheter mer än andra kan det aldrig accepteras att enskilda föreningar skor sig på samhällsmedel genom att utbetala ohemula arvoden medan andra tvingas leva på existensminimum.
