En fråga som rör hela Åland

Fastlandet glider ohjälpligt in i en period av stagnation av allt som borde fungera och som visserligen gjorde det tills man tappade greppet, något som började på 1990-talet och tog mera fart 2008.

Sedan dess så har välfärden byggts upp med lånade medel i väntan på ett under som skulle rädda och korrigera allt.

Jag minns väl när färjorna kom tätt in på varandra in till Mariehamn. Deras syfte var att föra människor till Åland och ta dem sedan hemåt när vistelsen var fullbordad.

Röde Orm körde människor fram och tillbaka och det var livat överallt.

Vissa stunder så fanns det nästan trängsel inne i staden.

De som var då vid rodret njuter i dagens läge av sina pensioner och lever ett lugnt och bra liv. Ägandet av verksamheterna rör på sig endast vid bortgång av nån tidigare drivande kraft eller när intresset sakta har svängt emot nya modernare sätt att göra sig giltigare på.

Dryga 30 procent av befolkningen bor i Mariehamn och resten är utspridda runtom i Öriket.

Turismen är det snabbaste sättet att få i gång olika verksamheter och näringar.

Därför borde man kanska ta en titt tillbaka på den gyllene tiden som jag har berättat om här ovan.

Då har i första hand närområdena den avgörande betydelsen.

Mitt finger pekar därför på Sverige och den sidan där som riktar sig emot Åland.

Det finns även mindre kryssningsbåtar som seglar runt Österjön som borde i allt större grad få Mariehamn i sitt program, men det kräver mera förberedelser och rätt marknadsföring.

Som jag har sagt redan tidigare, så i detta är det frågan om hela Åland och inte bara enstaka bolags eller människors intressen.

Mauri Ojala