Autonomi gäller – oavsett ålder och diagnos

Autonomi betyder självständighet, självbestämmande, självstyre och syftar på rätten och förmågan att fatta egna beslut och kontrollera sitt liv. Det handlar om att få välja, önska och påverka vad som är rätt och riktigt för dig som person. Detta kan också kallas för egenmakt.

När människor lever sina liv så ingår dagliga val som en självklarhet. I början av livet trevar vi oss fram i olika hastigheter, mitt i livet kan valen vara så många att det ibland blir övermäktigt.

När vi blir äldre fortsätter givetvis den egna viljan att existera. Det finns ett existentiellt värde i att själv få avgöra vad man vill och ska göra, nu, i dag och i morgon. Det innefattar även mål, drömmar och önskningar som man har inför framtiden. Behovet av egenmakt finns med även fast människor blir sjuka. Ifall berörd person inte längre kan uttrycka sin vilja eller önskningar så är det upp till familj och anhöriga att beakta detta. Och i de fallen där det inte finns familj eller något socialt nätverk så är det samhällets sak att hörsamma.

Om vi en dag behöver omsorg och vård på grund av sjukdom som kräver dygnet runt-boende, så finns behovet av egenmakt kvar, även fast det inte alltid syns. Eftersom människor har egna, olika personliga värderingar, som i deras liv fungerat som en daglig rutin och ofta format en struktur, så behöver det också få fortsätta under resten av personens liv. För att kunna förverkliga olika personers värderingar, vilja och önskningar kan vården använda sig av levnadsberättelser. Levnadsberättelser får gärna skrivas ner i ett tidigt skede, särskilt när vi pratar om personer med demenssjukdom.

Att använda sig av levnadsberättelser är en av de viktigaste arbetsmetoderna för att kunna leverera personcentrerad (individuell) vård.

Om man i livet har haft stort behov av att röra på sig så finns det behovet högst troligen kvar, även fast man blir äldre och trots sjukdom. När det finns svårigheter att röra på sig så krävs det att personen får hjälp med det, eftersom behovet finns där men personen är förhindrad att utföra det hen vill, önskar och behöver. Därför behöver boenden vara byggda på ett lättillgängligt sätt för att förenkla rörelsebehovet, både för människan som bor på boendet och även för personalen. Är det lätt och enkelt att komma ut, så går man mera ut. Är det rätt så är det lätt. Det är inte bara rörelse och motion som behöver vara lättillgänglig, utan även natur- och sinnesupplevelser behöver vara nära och enkla att nå.

Vi har ännu inte medicinering som botar demenssjukdom men hoppet finns att det kommer att vara tillgängligt i framtiden. Därför är bemötande, beaktande av autonomi och egenmakt, arkitektur och utformning av boendemiljön en självklar del i behandlingen för personer med demenssjukdom. Förhållningssättet när man arbetar med personer med demenssjukdom behöver vara rehabiliterande. Rehabiliterande förhållningssätt betyder bland annat; bibehålla förmågor genom att personen uppmuntras att vara delaktig i dagliga aktiviteter som att äta själv eller med stöd, förflytta sig själv framom rullstol, få gå på toaletten så länge det går framom blöja. Man fokuserar på individens förmågor och resurser, i stället för att fokusera på begränsningar och sjukdom.

Tankar till oss som möter och berörs av demenssjukdom = nästan alla människor. Tänk goda tankar, tala snälla ord och ha ett öppet hjärta. Vad andra vill och behöver är lika viktigt som vad du vill.

Det som vi kan göra för att motverka demenssjukdomar är att tänka att det som är bra för hjärtat även är bra för hjärnan och kan också skydda mot cancer.

Vi behöver hålla oss fysiskt aktiva. Prioritera vardagsmotionen; ta trappan i stället för hissen, parkera bilen en bra bit från målet, cykla, mötespromenera. Träna minst tre gånger per vecka och försök även få upp pulsen, det ökade blodflödet förser hjärnan och nervcellerna med näring och syre. Engagera dig socialt, gör saker du blir glad av, det är olika för var och en av oss. Ät hälsosam och varierad diet, mindre processad mat och mer mat i olika färger. Träna även hjärnan att hålla sig aktiv. Det finns mer än korsord och sudoku. I stället för att använda miniräknare eller telefonens kalkylator, räkna ut ekvationen på papper. Fråga ibland riktiga personer olika frågeställningar i stället för att ”alltid” fråga chat-robotar. Då får man både stimulans för hjärnan i och med ett meningsutbyte och tillika social samvaro samt kanske en välbehövlig paus i arbetet. Vi får inte sluta fråga varandra om saker. Människor behöver känna sig tillfrågade, det ger bekräftelse och en känsla av att vara behövd.

Akta ditt huvud, skydda huvudet från slag inom olika sporter, undvik fallolyckor genom att använda hjälm (gäller även undertecknad som härmed lovar bättring). Rök inte och ta hand om ditt hjärta. Sömnen är livsviktig! Funktionsrätt Åland kommer att anordna en föreläsning gällande sömn, hälsa och arbetsmiljö den 1.9, alla är välkomna då.

Vi sitter för mycket, för länge och för stilla! Upp och hoppa! Gör en Kiruna! (Vet du inte vad en Kiruna är, fråga!).

Hoppas din sommar uppfyller just dina önskningar!