Är detta framtidens arbetskraft?

Jag blir djupt upprörd när jag läser artikeln om flickan som tvingades flytta från Ålands yrkesgymnasium efter hot och trakasserier. En 16-åring som borde få känna trygghet och gemenskap i skolan orkade inte längre – hon flydde till Sverige. Det är ett enormt misslyckande för både skolan och samhället.

Ålands yrkesgymnasium är en utbildning som ska förbereda unga för arbetslivet. Där ska man inte bara lära sig teori och praktik, utan också respekt, ansvar och samarbete – för precis som i arbetslivet tolereras inte mobbning och trakasserier. Tvärtom, det är direkt oförenligt med att vara yrkesverksam.

Än mer anmärkningsvärt är att Ålands yrkesgymnasium har många utbildningar där unga sedan ska jobba nära människor, inom olika serviceyrken. Att då se elever ägna sig åt hot och förnedring mot en klasskamrat är oroväckande. Om man inte kan visa respekt och omtanke i skolan, hur ska man kunna möta människor i sitt framtida yrke?

Än mer obegripligt är att dessa elever bara fått ett ”aja baja” av rektorn. Ingen avstängning, inga tydliga konsekvenser. Istället är det offret som tvingas lämna både skolan och sina studier. Som om inte det vore nog är nu också hennes vän, som vågade försvara henne, själv utfryst och utsatt. Är detta den signal skolan vill sända – att den som säger ifrån ska straffas?

Det är inte mer än rätt att stänga av dessa elever. Allt annat är att acceptera mobbning och förminska den skada som redan skett.

Och vart är vuxenansvaret? Var är skolledningen som borde stå upp för trygghet? Var är föräldrarna till dessa elever som tillåter detta beteende?

Vi måste våga ställa krav. Elever som väljer att mobba ska inte samtidigt få gå en utbildning som förutsätter empati, respekt och människokärlek. Skolan måste ta sitt ansvar och markera tydligt. Annars riskerar vi att skicka ut unga människor i arbetslivet som inte förstår grunderna i medmänsklighet.

Det här får inte tystas ner. Vi behöver ett samhälle där vi sätter stopp för mobbning – inte ett där vi belönar förövarna och låter offren fly.

En röst för tjejerna