Biträdande professorn i nationalekonomi Edvard Johansson lyfte i i sin krönika i Ålandstidningen att permitteringen av anställda i de åländska kommunerna riskerar späda på den negativa ekonomiska spiral som Åland befinner sig i. Permitteringarna medför oro och minskar den totala efterfrågan. Det i sin tur påverkar hela vår ekonomi i en negativ bemärkelse.
Edvard Johanssons resonemang är tydligt och klart. Det kan även kompletteras med det faktum att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, i detta initiala skede, skulle vara mer totalekonomiskt fördelaktigt om de offentligt anställda tar ut ackumulerad övertid och omvandlar semesteråterkomstpremie till ledig tid.
I synnerhet med vetskapen om att skulden är betydande för den åländska offentliga sektorn, och att det är en fördel att den regleras innan samhället även ska betala dagpenning till permitterade offentligt anställda.
Trots dessa fakta bör vi komma ihåg att permitteringarna är, ur den enskilda kommunens perspektiv, inte en felaktig åtgärd utan ett måste.
Under de kommande åren kommer det inte finnas ekonomiska resurser att bära den servicekostym som kommunerna idag har. Allt på grund av coronavirusets stora inverkan på samhällsekonomin i stort.
Det finns inte heller mycket som talar för en snabb ändring av de ekonomiska förutsättningarna för kommunerna eftersom eftersläpningarna i skatteinstrumentet gör att stora effekter av det som nu pågår kommer att synas först nästa år.
Detta samtidigt som vi vet att kommunerna stod inför stora ekonomiska utmaningar redan innan virusets härjningar.
Att peka på vad som ska göras nu och vad som ska göras senare är inte lätt. Men den diskussionen måste börjas nu när utmaningarna hopar sig.
Flera kommunala tjänstemän talar redan nu om att den kommunala service vi i dag är vana vid kommer att behöva omprövas. Kommunerna kommer, med allt annat lika, enbart ha råd med basservice.
Det lilla extra, som många åländska kommuner tidigare kunnat erbjuda, kommer det inte att finnas pengar till. Om det extra ska finnas kvar behövs mer pengar. Antingen genom skatteintäkter eller genom ökade landskapsandelar – och i ärlighetens namn är en ändring av landskapsandelarna det enda realistiska med tanke på rådande omständigheter.
De åländska kommunernas ekonomi styrs till många delar av lagtinget. Lagar och landskapsandelar ser dagens ljus i lagtinget och de styr sedan den kommunala ekonomin.
När vi nu går in i ett mer ekonomiskt utmanande läge kommer det krävas insatser även i lagtinget. På vilket sätt kan lagstiftning ändras för att hjälpa de åländska kommunerna? Hur kan vi använda vår självstyrelse för att underlätta för kommunerna och samtidigt säkerställa vår välfärd?
Det finns många lösningar på de utmaningar vi står inför men det krävs kreativitet och inte minst mod att tänka utanför etablerade ramar. Det krävs även mod att söka gemensamma lösningar tillsammans nerifrån och upp istället för att peka med hela handen.
Låt oss hoppas att våra folkvalda har modet och kreativiteten. Ta gärna med den samlade kunskap som finns ute i det åländska samhället utanför maktens boning. Inte bara för kunskapens skull utan även för att få en större legitimitet i de beslut som fattas.

Daniel Dahlén